Den danska konstnären Firoozeh Bazrafkan har skapat ett konstverk som består av ett antal makulerade koraner, upplagt på en bönematta.
Verket är utställt i Galleri Draupner (galleriet som visar Kurt Westergaard) i Jylland. Det visas för speciellt intresserade.
Förvandlingen av den strimlade koranen till konst får en del intressanta reaktioner. Bazrafkan har lyckats med en sak som socialkritisk konst brukar vara ute efter: att starta en diskussion.
Kritikerna kan inte hålla sig. Man kan ju tycka att en strimlad koran inte är någon större affär i konstsammanhang men det är det tydligen.
Litteraturredaktören på Weekendavisen – Anna Libak – skriver på sin Facebookprofil:
”Rigtig mange mennesker synes ikke, at Firoozeh Bazrafkans makulerede Koran på et bedetæppe er kunst. Det synes jeg heller ikke. Men de samme mennesker synes af en eller anden grund, at Damian Hirsts diamantbesatte kranium er kunst, at Manzonis lort er det, at Evaristtis blendede fisk er det, og det er i grunden underligt, for så er Bazrafkans værk også rigtig kunst. Jeg tror, at inden for konceptkunst hersker det princip, at hvis man er enig med kunstnerens ide, synes man det er kunst og ellers ikke. På den måde er konceptkunst ikke smag, men holdning. Ikke æstetik, men etik.”
Ja, det där blev ju inte så bra. Nog borde Libak veta att målningar som inte uppskattas på precis samma sätt avfärdas som inte konst. Dessutom kan hon inte reda ut det där med att något är konst för att det presenteras som sådan av en konstnär i ett konstgalleri. Kvarstår om det är bra eller inte vilket är en annan femma.
Filosofen Peter Tudvad på sin Facebook kommer med det här:
”nægter at tro, at det kan være ment som andet end en joke, når Erik Guldager fra Galleri Draupner kalder en makuleret Koran for et kunstværk ’helt oppe i toppen’ af ’international klassekunst’. I modsat fald har jeg adskillige gamle Koraner og Bibler, forfatninger og lovsamlinger, som jeg gerne vil afsætte på det internationale kunstmarked, når jeg lige har fået dem kogt og kværnet ude i køkkenet.” (båda citaten hämtade från Den frie)
Tudvad har naturligtvis rätt i att det inte rör sig om konst i internationell toppklass. Sådan kan inte Firoozeh Bazrafkan (med ranking 88.507) och Galleri Draupner prestera. Och utsikterna att konstvärldens elittrupper skulle falla för det här är obefintliga. Men han kunde besparat sig utbrottet om att han minsann skulle kunna göra samma sak. Den attityden brukar dyka upp när något inte passar.
Att det blir så här beror förstås på att de skrivande är provocerade och vill dräpa med något lämpligt tillhygge. Hur som helst fungerar den strimlade koranen som ett processverk som, tack vare mediernas intresse, ger upphov till en omfattande diskussion. Religion.dk har publicerat två artiklar skrivna av muslimer, en lektor och en imam. Det ger en god bild, som nog för sägas äga en viss allmängiltighet, av hur man ser på yttrandefrihet med de vanliga infallen ”respekt” och krav på blasfemiparagraf. Jag antar att man måste inse att de kämpar för en förlorad sak och den fråga man kan ställa sig är hur lång tid det skall ta innan man inser det.
En strimlad koran, vad är det i jämförelse med alla liv som korantroende har strimlat.
Stort. Alltid retar det någon. Mera sånt, som provocerar de etablerades unkna konsensus.
Jag undrar… Ett nytt projekt kanske. Heja. Bravo, i så fall. Reta etablissemangets journalister till vansinne. Kul.
http://petterssonsblogg.se/2014/02/07/henrik-ronnquist-jag-laser-vilka-tidningar-jag-vill/
Hans Vildegren,
Kanske lika bra att Rönnquist lägger en koran på stolen till nästa gång så får var och en bilda sin egen uppfattning.
Den strimlade versionen ska visst vara mindre farlig och stötande än den ordinarie.
Kanske skulle han lägga Toran på stolen istället för Koran, nästa gång i så fall CeDe, det skulle väcka än mer förbryllning. Dessutom strimlad kanske, som pricken över i. Nej, det var styggt. Inte så. Ska nåt strimlas, så är det endast koranen och inget annat. Ja, tänk om dom endast kunde utge den strimlade versionen av denna makabra bok. Vilken fröjd för världen.
Nog ändå bäst att utställningarna får tala för sig själva och Galleristerna förhåller sig neutrala.
Hoppas också att Vilks är på gång med nya alster till beskådan.
Tror du det CeDe. Var inte alltför säker på det. Tänk på ”Guds hand” också. Men utställningarna får tala för sig själva. Där har du rätt i. Oavsett om det är utställarens egen utställning i utställningen, som en del av den samma, eller de som utvisat ställer ut. Eller om det är dispatch eller nåt strimlat eller streamat.
Rätt och slätt oinspirerat. Mer gnista i verket om man använt den som hamster-strö. Ett ekorrhjul, en livs levandes hamster, samt en strimlad koran.
Fångarna på Guantanamo gjorde uppror då ryktet gick att deras vakter använt blad ur koranen som toapapper. En strimlad koran har däremot fått en ny mening. Strimlorna kan ges samma mening som värmeljusen i kristna kyrkan, Då ljusen brinner stiger bönerna upp till Gud. Jag som växt upp i ett kallt klimat med upp till – 40 C med eld av björkved som värmekälla ser på strimlorna som en välsignelse. De kan hjälpa elden i spisen att ta sig och ingen behöver frysa. Kunde detta uppfattas som kränkande?
Jasså…
De gamla Counterjihad spökena är fortfarande i gång.
När Islam inte skrämmer så skrämmer de skiten ur varandra.
Verket är utställt i Galleri Draupner (galleriet som visar Kurt Westergaard) i Jylland.
Hahaha!…
Eller hur, mohammad?
I sagans värld är allt verklighet så länge sagan är sann.
Nä, Molly, koranbränning hyllar ju koranens rättmätige gestalt, som outtalat dyrkas. Att strimla den visar också på en vördnad inför dess sanna konkreta väsen, när det gäller människoliv.
CeDe,
Ja, jag tycker synd om dom.
Suck.
mohammad,
Om vilka?
Nazisterna i Tyskland gjorde i 1933 ”gatuteater-förestälninger”, där dom brände böcker, dom inte gillade. Konceptet är minst 80 år gammalt.
Stora Dansken,
Konceptet är något äldre än så. Den kinesiske kejsaren Qin Shi Huang lät bränna misshaglig litteratur redan på 200-talet före Kristus.
Det är skillnad. Det är helt motsatt. Då brände man för att kväva friheten. Koranen bränner man för att manifestera den. Samma sak om man skulle bränna ”Mein Kampf” eller ”Das Kapital”. För frihetens skull. Inte mot den.
Nå, alla problem är på ett eller annat sätt formproblem. Den kinesiska kejsaren är i sin gärning odödligt fångad i den svenska kulturskatten.
http://www.youtube.com/watch?v=QrgzNI98r78
Hans Vildegren,
Bokbål kan aldrig skapa frihet, tvärtom.
Inte bokbål. Men en bok då och då för att manifestera sin avsky för dess innehåll, och vad den står för. För frihetens skull, mot innehållets totalitära budskap. Det är det som är skillnaden.
Om man i en religion börjar dyrkar det skrivna ordet på ett sådant sätt så att själva ”boken” och dess ”idé” om Gud blir helig på samma sätt som en ”guldkalv” eller andra beläten är det illa. Som en varning mot avgudadyrkan borde Bibeln därför minst en gång per år brännas under ceremoniella former. När konstnären strimlar Koranen gör han därför helt rätt.
Hans Vildegren,
Att bränna ”en bok då och då för att manifestera sin avsky för dess innehåll” kan lika lite som ett bokbål vara en frihetshandling. Att utföra en totalitär handling mot ett totalitärt budskap kan aldrig någonsin leda till frihet.
LH
Jag talar inte om bokbål. Jag talar inte heller om att bränna en bok för att manifestera en avsky för dess innehåll. Jag talar om att ceremoniellt och med vördnad genomföra en handling i syfte att påminna om att det är lika farligt, om inte farligare, att dyrka det skrivna ordet, som att dyrka en ”guldkalv”.
Vi får komma ihåg att konstnären inte brände någon bok utan strimlade den som en konstnärlig handling. Det finns andra exempel som John Lathams söndertuggning och omvandling till en jäsande sockerlösning av Clement Greenbergs ”Art and Culture”. Jag skulle inte kalla det för en totalitär handling.
Summa sumarum. En påtvingande handling är en totalitär handling. Men ALDRIG en anarkistisk frihetsbejakande egenstyrd handling, som exempelvis koranbränning.
Vilks säger att respekt är en förlorad sak;
Vi växer ut ur kärlek, som allt annat
och hänger det i garderoben –
tills det blir ett antikt mode –
som våra förfäder klädde sig i.
sade Emily Dickinson redan för länge sedan.
God natt.
Gurun Gudrun,
Jag har inte sagt att respekt är en förlorad sak. Man kan lugnt säga att respekten härskar och övervakas med största noggrannhet. Ve den som brister i respekt! Däremot visas föga respekt för respektlösheten.
Respekt må förtjänas. Gör den inte det så förtjänar den bara respektlöshet, vilket bör respekteras.
Nja. Så var det naturligtvis på den tiden tryckpressarna var enda sättet att producera böcker. Bokbål kunde kvickt radera ut tillgången.
Idag, skulle jag säga, är bokbränning – iallafall i västvärlden – främst en symbolhandling i det att elektroniska kopior kan reproduceras, bokstavligt talat, i miljontals exemplar på mycket kort tid.
Därför anser jag att ditt uttalande är alltför förenklande; t.ex. att jämföra med det det helt felaktiga ”man kan inte bomba sig till fred”.
En bränd bok kan betyda en symbolhandling för frihet.
Du inser väl detta, eller hur?
Bra ”Från Graven”. Jag håller med.
Sen. Hos de respektlösa respekteras endast respektlöshet. Te x RF.
Och det är dåligt med respekt för det annorlunda respektfulla också Vilks. T ex du själv. Visst har ju du svårt, fast du är respektfull, att få respekt. Och det är mycket dåligt, i dagens samhälle tycker jag. Att det endast är det likriktade enligt normen som får respekt. Även om mycket annorlunda och kreativt förtjänar det, då det är allvarligt menat och seriöst.
Håller helt med dig om respekt CeDe. Bra formulerat.
Vilks, respekterad respektlöshet förlorar väl sin mening, de båda tar ut varandra och blir till endast löshet;
(Konsensuskonsistensen på både intag och avföring)
Tänk ett steg till Gurun Gudrun. Om normen för respekt hos en grupp är respektlöshet gentemot andra utanför den egna gruppen blir den som visar respekt utåt sett mot andra, respektlöst behandlad av den egna gruppen. Och respekterad för visad respektlöshet utåt sett. T ex RF och AFA.
Gurun Gudrun,
Så enkelt är det inte. Den respektlösa kritiken kan inte bara kastas överbord. Rätten att lägga fram obekväma ståndpunkter bör nog respekteras. Se t ex dagens ledare i SvD när Dick Harrison kränkte samerna genom att tala om att de inte är någon ursprungsbefolkning. Så har vi konsten och traditionen från gycklaren och hovnarren. Etc.
Islam är politik och bör behandlas därefter och inte tilldelas någon särställning.
Respekten för islam upprätthålls till stor del genom hot och våld.
Sanningen kan aldrig kränka. Endast lögnen kan.
Jag citerar mig själv, från nästa inlägg:
”Sanningen är aldrig nedsättande, hos sagesmannen, utan hos det nedsatta, som bekräftar sin roll.”
Det finns farliga gycklare och ofarliga narrar. Den löjeväckande narren finns på scener där de tappar byxorna eller står i kalsongerna med mönster av morötter /ur en spansk film- i ett katolsk miljö/. De utmanar genom kulturell/etnisk osedlighet. Den farliga gycklaren utmanar makten. Han/hon lever under maktens hot. En sådan gycklare respekteras ofta i tysthet av sina åhörare/publik. Gycklaren vågar säga sin sanning. Även om sanningen är maskerad och dold. Gycklaren riskerar något – sin frihet eller sitt liv.
Vilks, vad jag menar är givetvis att blaskigt kaffe inte gör någon glad; förutom de smaklösa.
Gurun Gudrun,
Du får väl spetsa till det lite, så blir det nog drickbart!