Tiggarna har blivit ett pittoreskt inslag i storstadsbilden. Alla tycker kanske inte det men det är väl så man får beskriva företeelsen. Med tanke på det så ofta ventilerade ”allas lika värde” och att man inte skall mäta människans värde i hennes lönsamhet, har saken landat i ett lätt förvirrat tillstånd. Vi bör inte ha tiggare på våra gator, men då de finns och då de kommer hit får man i kulturmångfaldens namn tacka och ta emot. ”Allas lika värde” är en chimär men också en förhoppning om en jämlik värld. Men teorierna om den jämlika världen påminner alltför starkt om Newtons statiska universum. D.v.s. hans statiska universum kunde aldrig bli statiskt eftersom minsta obalans samlade materien och obönhörligt drog allt mot ett växande gravitationscentrum. Newton löste problemet genom att låta Gud ingripa och korrigera problemen. Ekonomisk lönsamhet fungerar på samma sätt. Människan kan dock ingripa och i någon mån mildra effekterna. Men systemet är svårt att komma ifrån. Någon måste betala räkningarna.
Anna Brodow skriver om tiggarna och konstaterar att de inte är särskilt lönsamma. Samtidigt undrar hon om konstnärerna är mycket bättre. Som helhet kan man inte påstå att konstnärskåren är en lönsam industri. Men en del konstnärer producerar produkter för lyxkonsumtionen. Man behöver bara tänka på sådant som den nyss avslutade Baselmässan. Och det är inga småsaker. Detta kan man naturligtvis kritisera men lyxindustrin är inte något exklusivt för konsten. Större delen av konstnärskåren är antingen småhandlare eller deltidsarbetande. Det kulturella kapitalet kvarstår som en del av produktionen och även detta har ett betydande ekonomiskt värde. Obekväma konstnärer är i regel också en tillgång. Kanske inte omedelbart men det har visat sig att de ofta och på längre sikt kan prestera de allra högsta ekonomiska värdena och (nationell) status. Den mera direkta nyttighetstanken är synnerligen aktiv. Konsten är givetvis på hugget i Almedalsveckan. Konstnärsnämnden slår ett slag för ”Behovet av kvalitet(er) i kulturpolitiken”. Och man säger dessutom:
”Konsten kan ställa viktiga frågor kring våra liv och samhället i stort. Hur hanterar vi kvalitetsbegreppet i förhållande till bredd och djup? Idag kopplas ofta kvalitetsbegreppet ihop med förnyelse och nyskapande. Vad får det för betydelse?”
Jag kan nog förstå att det där med viktiga frågor måste man basunera igen för att verka intressanta i politiska sammanhang. Däremot är den andra delen lite märklig: ”Idag kopplas ofta kvalitetsbegreppet ihop med förnyelse och nyskapande.” Det är förutsättningen för det moderna konstbegreppets kvalitetsaspekt alltsedan slutet av 1800-talet. Men det är klart att det inte är ett särskilt smidigt instrument för att närma sig nyttigheten. Det går dock tämligen enkelt att urholka genom att beskriva all den konst som är samhällsnyttig som förnyande och nyskapad. Men probersten är i slutändan att det handlar om en provokation mot det rådande tillståndet. Jag tvivlar på att den saken kommer att uppmärksammas på seminariet i Almedalen. Vår konst är oss en snäll och dygderik församling. Undantag beivras.
Somliga går med trasiga skor
Säg, vad beror det på?
Från graven,
Ovana?
Jag mötte en tiggerska. Hon räcke fram en bild på tre barn. Hennes barn, som inte hade mat! Handen som höll bilden hade gula fingrar. Hon luktade rök. Röker du? frågade jag. Hon flinade generat. Jo, något måste hon ju unna sig. Då bestämde jag mig. Har du råd att röka har du råd att ge dina barn mat! Varför ska jag ge pengar till henne som kommer att lägga dem på cigarretter? Jag grymma människa började undra om de tre ungarna var hennes egna. Bilden användes som flugpapper för att fånga dumskallar.
Hur kopplar man ihop Tiggerska med Konst? Kanske genom att hänvisa till Kandinskys teorier om den rena konstnären vilken söker uttrycka ”det innersta väsentliga” i sina verk och inte ”fäster avseende vid det tillfälligta yttre”. Ett sådant verk kommer att väcka ”finare graderade känslor” hos en åskådare än vårt ”språk har ord för”.
Det tillfälliga yttre visade upp en fet, lumpigt klädd, illaluktande kvinna med gula fingrar hållande ett foto av tre ”svältande” barn. Vad kunde en konstnär som utnyttjade det yttre och sin egen ömtåliga själ kunna göra för att förstärka kvinnans utsatthet. Den konstnär som däremot försökte fästa avseende på den avsky jag kände för lögnen, förfalskningen, utpressningen av mitt medlidande skulle beskriva bilden, kanske som en Mr Fagin i boken Oliver Twist, skriven av Charles Dickens år 1838. Kandinsky förordar abstraktionen för att kunna komma åt det innersta budskapet i dagens konstformer. (Dagens konstformer i Kandinskys värld ligger kring år 1910.)
Molly, om du vill veta hur något utan synbar anledning kopplas ihop med konst, så från drivvedens och brädhögarnas hövding – Lars Vilks. Han vet nog.
BCCDR
Jag tycker jag fick ihop det ganska bra på egen hand. Mitt motto (hemligt) är; Gör det själv! Nu lurades jag litegrann för jag tog hjälp av Kandinsky ur hans bok ”Om det andliga i konsten”. Tips om du själv söker kopplingar mellan exempelvis brädhög och konstnärlig verksamhet. Lycka till.
Molly, tack för tipset, men jag behärskar redan konsten att tända en brasa – det är faktiskt både ”nyttigt och lönsamt”.
BCCDR
Du är genialisk! Men din analys är svag,slutsatsen är förmodligen felaktig. Du har funnit samtidens konstuttryck, elden! Eld har använts i forna tider för att peka på samtidsproblem. Då kunde det vara kättare, häxor, företrädesvis kvinnor. Senare har elden övergått till att peka på böcker med innehåll som störde en samhällsutveckling i fel riktning. Att tömma ett och annat bibliotek var en stor konstupplevelse på 1930-40-talet i Europa. Nåväl- Brädhög? Av brädhögar snickras skolor och dagis, asylboende, men en gång om året även en Julbock, vars symbolik är dold för mig. Vad jag vill minnas ville några samtidskonstnärer elda upp Vilks hus i hopp om att den boende skulle stryka med på kuppen, Där skulle två flugor i en smäll kunna utföras (brädhög och häxa). Men den stora branden i dag är inte rondellhundar. Det är kapitalismens symboler, bilar och pengar (100.000 kronor i en brasa) Det väckte den uppmärksamhet de förtjänade. Nu har du upptäckt eldens kraft. Men slutsatsen, att det skulle vara nyttigt, och lönsamt är jag tveksam till. Jo förstås om du vill spara in på grillkol och hålla korven du vill grilla på en pinne över eld. Så gjorde man i mitt Sameland. Så egentligen är du inte först där heller.
Molly! Jag beundrar din vidlyftiga associationsförmåga – själv är jag bara på nivån ”egen härd är guld värd”.
Lite off kanske? Men Boris Benulic skriver alltid befriande enkelt. 🙂
”Ibland kan man få höra tokfransar som Raheem Gillman framföra uppfattningen att eländet i Västasien beror på att Israel strävar efter att upprätta ett stor-Israel som omfattar en stor del av Mellanöstern och Nordafrika.
Och förr så har jag i mitt saktmod försökt förklara varför en sådan uppfattning är fel och inte har så mycket med verkligheten att göra.
Men så betraktar jag utvecklingen i regionen i dag; Isis härjningar i Irak och Syrien, hundslagsmålet mellan Assad och hans utmanare, bombdåden i Libanon, Hamas och Fatahs korruption och förtryck i de palestinska områdena, hundratals dödsdomar i Egypten och fängelsestraff för journalister, Saudiarabiens och Irans förtryck av kvinnor och oliktänkande och finansierande av terror i utlandet … och så vidare. Tiotusentals döda, miljoner på flykt.
Och jag tänker: ”Måtte Gillman ha rätt!” Det bästa som kan hända är att IDF kallar in alla reservister och går till en massiv offensiv och lägger alla dessa misslyckade helvetesstater under sig.
Ockupation? Javisst.
Men det skulle leda till ordning, reda, välstånd och faktiskt avsevärt, avsevärt mer demokrati och trygghet än vad dessa staters invånare får uppleva i dag.”
Hallå!
Molly i all ära – men livet har mer att erbjuda. Överlevnad tex. (glad)
Å andra sidan, så är det inte ett höjdarämne idag.
Vilket ju egentligen borde vara ett prioämne för samhällelig… omtanke?