Domen mot Dan Park och Henrik Rönnquist är onekligen fängslande läsning. Tingsrätten ser på bilderna och kan inte förstå Dan Parks förklaringar. Jag kan nog förstå att man inte förstår det. Dan Park är ingen pedagogisk föreläsare och det behöver man heller inte begära av en konstnär. I rättegångar är det vanligtvis så att man låter en sakkunnig genomföra presentation och förklaring av bilderna på ett sådant sätt att det blir begripligt för en domstol. Varför försvaret inte följer den linjen kan jag däremot inte fatta.
De intressanta direktiven om varför vi har yttrandefrihet fortsätter att spöka. Det är väl mer än tydligt att följande resonemang är en väldig inskränkning i yttrandefriheten. Det som yttras skall anses ”nödvändigt” och, som man sagts tidigare, ha ”bidragit till en debatt som kan medföra framsteg i umgänget mellan människor:
”Det avgörande för om gärningen ska vara straffbar är alltså om en inskränkning av Dan Parks och Henrik Rönnqvists rätt att sprida bilderna i galleriet kan anses nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Det ska därvid bl.a. beaktas om visandet av bilderna bidragit till en debatt som kan medföra framsteg i umgänget mellan människor.”
Med den inställningen kan det bli svårt att alls yttra något i fortsättningen. En annan fråga är hur fort debatten skall infinna sig. Eftersom polis och åklagare slog till några minuter efter det att utställningen hade öppnat verkar det föga rimligt att någon skulle ha haft tid att inleda en sådan debatt. Och kan man inte säga att det faktiskt har uppstått en intressant debatt som handlar om just yttrandefrihetens gränser och vad ”framsteg” kan innebära vilket får sägas vara ett framsteg i umgänget mellan människor.
Hur domstolen tolkar bilder kan exemplifieras med nedanstående. Den bild som avses är Parks ”Zigenarbrott är något gott”. Texten står skriven på ett plakat som hålls av Erland Nikolizsson Kaldaras-Columber (ordförande i romska ungdomsförbundet). Kaldaras huvud är inklippt i bilden:
”Erland Nikolizsson Kaldaras-Columber och Monika Kaldaras-Columber har berättat att de uppfattat bilden på dem som om de förespråkar brott. Bilden kan svårligen tolkas på annat sätt än att de båda utpekas som kriminella. Dan Park har beträffande bilden själv sagt att om de, eller möjligen romer som grupp, inte tycker att polisen ska få ha spaningsregister så måste de tycka att brott är bra. Härigenom är också styrkt att hans agerande skett uppsåtligen. Tingsrätten konstaterar dock att det inte är visat att Dan Park hade kunskap om att det enligt romsk sed inte är tillåtet att avbilda en levande rom endast med dennes huvud.”
Det är en märklig tolkning förstärkt med ”kan svårligen tolkas på annat sätt”. Jag skulle mena att det svårligen kan tolkas på annat sätt än att Park ironiserar över att man i reaktionerna gentemot polisens register över romer helt bortser från att det faktisk finns ett problem med nätverk av kriminella romer.
I denna härva finns det mycket att reda ut.
Hela domen finns här.
Menar du att tingsrätten kunde ha dömt annorlunda i den delen som gäller förtal? Är de inte bundna av att följa Europadomstolens praxis om att man måste undvika uttalanden som är kränkande för andra? Är de inte bundna av att föjla svensk förtalslagstiftning? Ur juridisk synvinkel får nog förtalsdelen av målet vara ganska glasklar. Förtal drabbar individer. Det är vanskligare med det andra åtalet, Hets mot folkgrupp, som ju saknar brottsoffer.
Varför denna rädsla för ord och bilder?
Rädslan för orden verkar bottna i ”kränkthetskulten”. Naturligtvis finns det några få undantag då yttrandefriheten bör begränsas: att hota eller att medvetet sprida direkta osanningar bör inte vara tillåtet. I dessa fall kan den enskildes frihet inskränkas på ett veritabelt sätt. Kränkthetsmetaforiken vet dock inga gränser: den kränkte har blivit ”psykiskt misshandlad” eller ”mentalt våldtagen”. Med sådana betydelseglidningar likställs fysiska handlingars konsekvenser med konsekvenser av ord och bilder på ett sätt som skulle vara fullkomligt främmande för tidigare generationer. Det finns dock en avgörande skillnad: den (fysiskt) misshandlade har skador, lider fysiskt eller i värsta fall riskerar att avlida, alldeles oavsett hur han betraktar saken. En förolämpning är inte sådan, för att vi ska skadas krävs det något aktivt från oss: att vi bryr oss. En allmän attityd ”att inte bry sig” torde vara ett, för samhället, billigt alternativ till de juridiska träskmarkerna samtidigt som vi då också kan värna yttrandefrihetens fulla åsiktsflora. Nuvarande tendens att materialisera orden påminner alltför mycket om den marxistiska doktrinen att ”det privata är politik”. Vi vet alla hur det gått med sådana försök att dana den nya goda människan.
Robert Andersson: vill du vara vänlig att ge en källanvisning till den praxis du avser.
@Från Graven
Visst kan jag det.
http://hudoc.echr.coe.int/sites/eng/pages/search.aspx?i=001-61861#{%22itemid%22:[%22001-61861%22]}
http://inforrm.wordpress.com/2014/01/23/privacy-and-defamation-strasbourg-blurs-the-boundaries-hugh-tomlinson-qc/
Naturligtvis kan man tycka att det är galet, främst eftersom det faktiskt är galet. Men tingsrätten har att rätta sig efter juridiken, och det är i sig en bra sak.
Robert Andersson: Stort tack.
På vilket sätt menar du att Chauvy and Others v. France är relevant i förtalsdelen av målet mot Park?
Ska kommentarstennisen inledas nu?
Ur målet mot Park och Rönnqvist:
”Europadomstolen har i sin praxis bl.a. understrukit att den som utnyttjar sina
rättigheter och friheter enligt artikel 10, dvs. yttrandefriheten, har ansvar och
skyldigheter. Däri ingår en
plikt att så långt möjligt undvika uttalanden som är
omotiverat kränkande för andra och sålunda utgör angrepp på deras rättigheter och
därför inte bidrar till någon form av allmän debatt som kan medföra framsteg i
umgänget mellan människor. Europadomstolen
har vidare uttalat att när domstolen
bedömer om en påstådd inskränkning av yttrandefriheten är nödvändig i ett
demokratiskt samhälle prövar domstolen om den svarar mot ett angeläget
samhälleligt behov, om den är proportionell med det legitima ändamål som
skall
tillgodoses och om de skäl som de nationella myndigheterna anger för att berättiga
den är relevanta och tillräckliga.”
Låt oss se först om de dömda bestrider den delen av domen i överklagande innan vi kastar upp bollen för nästa serve.
Svagt. Undvikande.
Enligt Robert Andersson är allt som är kränkande förtal, enligt europeisk rättspraxis.
Inte ett ord om skillnaderna mellan beskyllningar i en faktabok om förräderi inom den franska motståndsrörelsen och vem som har tolkningsföreträdet av ett konstverk.
Tack till Lars som tappert och pedagogiskt har börjat att vinda upp denna härva och rättskandal. Nu får vi hoppas på fler utredare….
Vad säger juristerna bland bloggläsarna? Kommer denna dom verkligen stå sig i högre distans? För jag antar att Parks och Rönnquist överklagat?
Domen kommer att sannolikt att stå sig vad avser förtalsdelen.
Vad avser hetsdelen så hänger det på ifall försvararna förmår att hantera missaktningsrekvisitet. Det verkar de emellertid inte ha gjort hittills – så det ser bister ut.
Lars skrev:
”I rättegångar är det vanligtvis så att man låter en sakkunnig genomföra presentation och förklaring av bilderna på ett sådant sätt att det blir begripligt för en domstol. Varför försvaret inte följer den linjen kan jag däremot inte fatta.”
Försvaret valt av Dan Park eller offentligt dito?
Och jag som trodde att du var där Lars för att vittna till Dans förmån. Om det stämmer det du skrev förstärks min tro att Dan vill gå i fängelse.
F.ö. har jag äntligen fått tummen ur häcken och överklagat åklagarens beslut. Mer ved på brasan blev det förstås med absurditeterna i Nyköping. T.o.m DN 25/8 har öppnat en springa i dörren! Men det blir väl som vanligt ett himla kackel i hengården, precis som efter den beramade annonsen.
Ateisten,
Jag vittnade nog, men kunde inte göra annat än att svara på de frågor som försvararen ställde. Han hade tydligen inte tänkt på konstdiskursen. Ingen stjärnadvokat precis. Park vill säkert inte bli fälld, men vad vet han om rättegångsförfarande i konstmål?
Nu blev jag litet besviken Lars! Advokaten tog väl kontakt med dig före rättegången för att diskutera hur försvaret skulle läggas upp? Och då borde du väl ha lagt fram de här synpunkterna du skrivit i bloggen?
Ateisten,
Jag informerade honom om vad jag tyckte var viktigt med exempel och allt. Men han var tydligen inte intresserad.
Om Dan överklagar eller inte vet vi i alla fall svaret.
Tittar man med extrema PK-ögon på företeelser i samhället hittar man mängder av kriminaliserade uttalanden och bilder. Ta t.ex. den fantastiska satirtecknaren Hans Lindström som ofta excellerar på gränsen till antisemitism, islamförakt och folkgruppshets. Klicka http://www.bonton.se/?d=2014-07-28 och fortsätt 6 klick framåt så har du enligt nuvarande åklagarpraxis 7 solklara åtalspunkter. Skulle vi inte kunna leta fram ett antal liknande företeelser, systematisera det hela, trycka upp färdiga formulär för åtalsanmälan att ladda ner för allmänheten. Sedan är det bara att fylla i med namn osv. och skicka till åklagaren!
Henrik R har bildat en fond, Henrik Rönnquist Foundation for Freedom of Art and Speech. Jag föreslår att alla som tycker att domarna mot Dan Park är en skam för rättsväsendet och Sverige skänker en slant till fonden. Gå in på http://www.galleristen.se/hem.html , klicka DONATE.
(Jag har en tid tänkt uppmana till att en sådan fond skulle skapas, så nu blir det enligt ett känt citat: ÄNTLIGEN!!)
Dansk PEN går ind i Dan Park-sagen
http://snaphanen.dk/2014/08/29/dansk-pen-gar-ind-i-dan-park-sagen/
Danska Pen tar sig an Dan Park-fallet!
http://snaphanen.dk/2014/08/29/dansk-pen-gar-ind-i-dan-park-sagen/
Halleluja! AB publicerar idag en PK-kritisk artikel:
http://www.aftonbladet.se/debatt/article19444788.ab