1893: Bojkottismen

Alltfort och synnerligen har konstvärlden sina biennaler. Om några dagar är det dags för São Paulobiennalen, en av de riktigt gamla och inarbetade. Men det gör inte saken lättare. Curatorteamet skall komma med sitt tema och i brist på annat fick det bli ”How to (…) things that don’t exist”. Detta skall vara ”a poetic invocation of art’s capacity and its ability to reflect and act upon life, power and belief.” Det utelämnade verbet skall göra det möjligt att smidigt anpassa sig efter behov. Som alltid kan man räkna med att vad biennalens konstnärer producerar jämte curatorernas statement inte kommer utanför konstvärlden. Men en möjlighet att nå lite längre, och som rentav ser ut att bilda en smärre trend, är bojkotten. Den israeliska konstorganisationen Artis är sponsor och 55 av 68 deltagande konstnärer har signerat ett protestbrev där man kräver att Artis skall tas bort som sponsor. En sådan handling brukar bli en nyhet av lite större format än en konstnyhet. Emellertid är det en svår väg att vandra för vad är egentligen en för den internationella samtidskonsten korrekt sponsor? Pengarna kommer esomoftast från kapitalet vilket i princip är förkastligt. Och vilka länder är goda och vilka är onda?

Curatorerna har diplomatiskt visat förståelse för konstnärernas politiska ställningstagande men menar att sponsorarrangemangen nog får ses över som helhet.

På onsdag kommer jag att föreläsa om modernismens provokationer i Kultursällskapet i Ängelholm. Jag passar också på att påminna om konferensen i Köpenhamn om yttrandefriheten på lördag den 6 september.