Ett alldeles litet konstgräl har utbrutit mellan SvD:s kritiker Clemens Poellnger. Det gäller skulpturutställningen där bland andra Jeff Koons ingår. Utställningen av den marknadsvänlige och världens dyraste samtidskonstnär har väckt en del ont blod. Poellinger ser (i Birnbaums svar) Moderna som en ”ytlig och politiskt naiv plats”. Jodå, Poellinger höjer moralens finger och menar att det inte är värdigt med mingelkonst när världen står i brand. Men Birnbaum är välgarderad och pekar stillsamt på utställningen av Meriç Algün Ringborg. Här presenteras ”en grupp verk som utifrån dessa erfarenheter diskuterar identitet i förhållande till förflyttningar över gränser och mellan kulturer, normativa system, språk och byråkratier.”
Angeläget, politiskt korrekt intill bara benet, marknadsmotbjudande. Och har SvD och Poellinger kastat sig över detta som ett tillräckligt värdigt inslag? Nej, de hängav sig åt Koons. Nå, det spelar inte så stor roll för konsten kan inte göra något särskilt åt att världen står i brand vilket den förmodligen alltid har gjort. Och varje tid har ansett sig befintlig i den värsta av tider. Man kan dock vända på saken. Världen bör inte sättas i brand vilket däremot är utmärkt och nödvändigt i konsten. Men brandfacklan tycks dröja.
Medan vi väntar på mera officiella eldhärdar kan vi trösta oss med dagens Dan Park:
Yttrandefriheten fängslar. När ämnet kommer på tal uppstår omedelbart misstankar om dolda agendor, emballerade i yttrandefrihet. Detta är välkänt men det förekommer också helt andra vinklar. Jallow Momondou, som i förrgår var med och demonstrerade mot Dan Park i Köpenhamn (Politiken) menar sig förfördelad. Den danska uppmärksamheten kring Dan Park har inte handlat om honom: ”I snakker ikke om min ytringsfrihed, som jeg blevet et offer for.” Och med det menar han att Dan Park inte anser att han har rätt att tala om afrikaners rättigheter. Jallow Momondous tolkning av situationen är inte imponerande men angående yttrandefriheten blir det helt fel. Han får naturligtvis tala så mycket om afrikaners rättigheter som han önskar och Dan Park har inte hindrat honom från att göra det. Däremot har Park kritiserat hans handhavande av sin antirasism och det är nog där skon klämmer. Momondous betraktar uppenbarligen sin antirasism som helig och därför får man inte raljera med honom.
Det här påminner om mitt möte i fjor med Moskédirektör Bejzat Becirov som hyste åsikten att jag begränsade hans yttrandefrihet. Det var väl snarare så att Becirov inte kunde acceptera att hans heligaste inte behandlades tillräckligt vördsamt.
De som ger sig på yttrandefriheten som, ett hot för somligas soliditet, är de som ger sig på och begränsar yttrandefriheten. Inga andra. Om nu dessas soliditet är så porös, så beror det snarare på det ruttna, falska innehållet, än dess utsatthet för yttre kritik. Är nåt skevt så är det, och då står det inte pall för sanningsgranskning och kritik. Har man däremot en sund kärna i det som utsätts, så ”ingen rädder för vargen här…” För då klarar det ett dylikt ”räfs och rättating”, och genomangling.
Och om följande lag går igenom i vårt land efter jul, blir det FRUKTANSVÄRT att leva i vårt land. Då kan vi stirra oss blinda efter yttrandefrihet. Då är idag bara en västanfläkt mot vad som komma skall:
http://speisa.com/modules/articles/index.php/item.122/sweden-passes-law-to-criminalize-any-criticism-of-immigration.html#.VEJGVdrudgQ.facebook
DÅ BLIR DET KRIG. Då kommer vi kanske ÄNTLIGEN att stå upp för våra rättigheter, som en person.
Jag kommer i alla fall, ALDRIG ALDRIG någonsin, att ge mig i kampen för frihetens rätt.
Du borde driva en kampanj Lars, så den inte genomförs. Du som har lite makt och inflytande. Engagera dina konstnärs -och författarvänner i en manifestation. Bara ett allvarligt förslag. För något måste göras, innan det är försent. För nu är snart gamla Sovjetunionen här. Och i VÅRT land.
Tänk på Solsjenitsin och Sacharov, på sin tid. Snart är det så här, om inget görs.
FÖR (YTTRANDE)FRIHETENS SKULL.
Sverige kommer inte att införa någon sådan lag. Omöjligt att införa även om några kanske gärna skulle vilja. Den där nyheten känns inte helt seriös.
Artikeln kommer från en konspirationssajt. Tänk lite på källkritik innan du sväljer.
Nemesis.
Invandringsproblematiken får vänta. Mänskligheten står inför ett mycket större problem:
http://www.nibiruupdate.com/
Hoppas det Lars. Men vem vet. Jag ville inte undanhålla er detta, ifall det ligger nåt i det.
Klimathotet är väl en konspirationsteori om någon ”Från Graven”. Det finns mycket som pekar på motsarsen.
Så hur kan man egentligen vara säker på vad som gäller. Allt måste ändå belysas, men tas med skepsis, så klart. Och inte sväljas helt och hållet, utan kritik, vad det än är. Notera att mitt första ord är ”Om”. Jag tar det alltså inte för givet, men med respekt.
Trots att diskussionen här slutade 9 Juli vill jag så summera era teser: konstnären saknar alltså ansvar, det ansvar en annan medborgare, tillika medmänniska, måste bära. För vad är det annars (enligt alla er Dan Park-sympatisörer) som gör att en konstnär* får bryta mot de lagar som en annan medborgare måste följa?
*tveksamt i det här fallet
Antirasism är inte ett hot mot yttrandefrihet, utan en rörelse för allas rätt att tillgå sina mänskliga rättigheter, på lika villkor. Däremot är rasism ett hot, ett hinder och en kränkning för många människor att tillgå sina ovannämnda, varibland yttrandefriheten är inkluderad.
Lo
Vem avser du med hänvisningen ”era teser”?
Att försöka tillskriva besökarna på den här bloggen en kollektiv skuld är rent ut sagt barnsligt.
Kom igen när du mognat lite.
Lo:
Konstnärer får inte bryta mot lagen. Det är inte olagligt att skoja om politisk korrekthet.
De avbildade personer som tilldömts skadestånd anses ha speciella privilegier på grund av historiska oförätter som andra individer av ’deras’ ras eller hudfärg för länge sedan skall ha utsatts för utav någon med samma hudfärg som Dan Park. I populärkulturen är det dessutom standard att gamla ’rasifierade’ oförrätter överdrivs och vinklas i svart och vitt.
Största problemet med antirasism är att dom som kallar sig antirasister alltid själva är rasister, men ofta inte förstår det själva, och uppenbarligen inte förstår satir.