Står konsten över lagen? Nej, är det självklara svaret men det tillkommer modifikationer. En enkät som gjordes för några år sedan visade att tolv av fjorton kulturchefer menade att konsten har rätt att överskrida lagen. Man skall dock komma ihåg att konstnärerna får ta konsekvenserna. Anledningen till denna uppfattning utgår från att konstens är överskridande och självfallet från en rad konsthistoriska erfarenheter. Det visar sig att det nästan alltid är en fördel för konstnären att hamna i domstol. Vanligtvis marknadsför sig konstnärer genom utställningar. Vilket är dyrt och sällan framgångsrikt. Drabbas konstnären av en fällande dom handlar det om böter (alla så när som på en) och det är inga dryga utgifter jämfört med vad en ineffektiv utställning kostar.
Eftersom konsten alltså är överskridande till sin natur kan man se på lagarna på flera sätt. Det går att argumentera för att en lag leder till orimliga konsekvenser eller att den bör ändras. Man kan också påpeka att lagar fortlöpande ändras. Fallet med Carl Johan De Geers ”Vägra värnplikt, skända flaggan” var ett lagbrott 1967 men idag skulle tilltaget tillhöra mainstream. Och man hör inte någon röst om att De Geer borde ha väntat tills lagen hade ändrats.
Konsten äger komplikationer. Hur ett verk skall tolkas och förstås är inte givet och när något uppfattas som seriös konst sätts konstsystemets dynamik i rörelse. Konsten görs för det allmännas bästa och den representerar konstnärens uppfattning. Därtill äger konsten rum i en fiktiv värld. Problem uppstår när fiktionen tenderar att alltför närgående bli identisk med verkligheten.
Konstnärer har goda möjligheter att vinna i en rättegång. Och om man skulle förlora har man praktiskt taget alltid vunnit betydligt mer än vad man har förlorat. Det klassiska försvaret följer normalt tre försvarslinjer.
Först framläggandet av konstens provocerande och överskridande traditioner. Konsten har opponerat sig mot konservatism och inskränkthet. Försvaret kan därmed mena att rätten bör ha förståelse för konstnärens handlingar.
Därefter drar man upp den kanoniska försvarslinjen. Konsthistorien visar otaliga exempel på överskridande som först mötts med oförståelse för att sedan upphöjas till kvalitetskonst. Man bör därför vara försiktig med förhastade slutsatser. Här ingår också att visa att den åtalade konstnären inte är unik. Det brukar inte möta några större svårigheter att visa på liknande verk. Och att konstnären har ett otal referenser till andra konstverk.
Den tredje linjen handlar om konstens egenart. Tidigare har detta handlat om att konsten har ett estetiskt innehåll och att rätten inte skall lägga någon särskild vikt vid innehållet eftersom det rör sig om estetiska uttryck. Detta resonemang friade t ex en utställning av Mapplethorpes fotografier som hade åtalats för grov pornografi. Konstexperterna pekade på diagonalkompositioner och figurstudier vilket alltså gick hem. Idag är den traditionellt estetiska faktorn av underordnad betydelse. Men konstens estetiska identitet lever vidare i ”distans”. Ett försvar kan alltså hävda att konstnärens hållning är att ställa viktiga och angelägna frågor genom att markera ett aktuellt innehåll. Konstnären kan därför tillskrivas att inte vara identisk med det innehåll och de avsikter som en betraktare kan tycka sig se.
Även om möjligheterna att klara sig är goda, åker en och annan konstnär ändå dit. Men i konstvärlden gäller i allt väsentligt att fälld konstnär är att föredra framför friad. Att ha papper på att ha lyckats med ett överskridande är i ett lite längre tidsperspektiv intressantare. Och en missförstådd konstnär passar betydligt bättre in i konsthistorien än en förstådd.
Lars Vilks, Dan Park och Lars Hedegaard – med halsarna avskurna och ett stadigt grepp i kalufsen – faller ett sådant verk in under den konstnärliga friheten, herr Professor?
Konstnärer använder inte våld mot människor.
Det är i texter och bilder som Lars Vilks, Dan Park och Lars Hedegaard skildrar vissa av samhällets sämre sidor.
Jag tror inte många vill bo i ett samhälle där man av rädsla att bli mördad tvingas respektera gamla surgubbar som sitter i himlen och kräver respekt.
Tysta och rädda. Är det vår framtid ?
Nä tack till Lars Vilks, Dan Park och Lars Hedegaard som kämpar mot tystnad och rädsla.
Yttrandefrihetens fundament är att inte använda våld eller hot. En del kulturer har svårt att inse det.
mohammad, självklart är en sån tavla fullt godkänd, skulle kunna platsa väl i någon sorts (välj önskad inriktning) PK-demonstration. Tyvärr platsar den inte som ironi.
Mohammad.
Finns redan massor med sådana konstyttringar – särskilt från våldsvänstern. T-shirten med en pistolpipa i munnen på Jimmie Åkesson friades t.ex. av JK.
Så din fråga är redan besvarad. Kanske dags för dig att börja med att hålla dig ajour med svensk lagstiftning & rättspraxis?
En del personer har svårt att särskilja den konstnärliga och juridiska diskursen.
Vilks och Parks efterkonstruktioner är patetiska, särskilt den förstnämndes.
Inte ens i domstolen lyckades denne föra sin sak i bevis.
Men det är givetvis rättsväsendets tillkortakommande.
Väx upp mannen….
”Svensk lagstiftning & rättspraxis”.
Hehe…vad har JK med saken att göra?
Dålig syresättning där under jorden eller…?
Mohammad
Kränkt?
Angående danska tv-programmen om Dan Park,
http://www.dr.dk/tv/se/deadline/deadline-778
Jallow har visserligen rätt i att få tycka illa om rasistiska stereotyper, men mellan 11-12 min in i intervjun pratar han rent strunt.
– Dels påstår han att det var och är en debatt om att det var kurder som utförde attentatet vid bron. Nonsens. Var finns den debatten ?
– Dels är hans påståenden om hängningar av svarta hans egna rasistiska stereotyp. I verkligheten är det mest vita som lynchats och hängts i USA.
Självklart är det brottsoffret som skall rannsakas och brottslingen som förtjänar att hyllas.
Lars Vilks arbetar för att hetslagstiftningen skall avskaffas i syfte att fritt kunna hetsa mot muslimer.
Vad gäller Dan Park är syftet att fritt kunna hetsa mot svenskafrikaner.
Konstvärldens amoralister….
Mohammad.
Är du medveten om vidden av den muslimska slavhandeln med bl.a. afrikaner?
Märkligt att folk inte kan hålla sig till sak.
Bättre då, tycker vissa, att snacka om ”en del kulturer” och ”den muslimska slavhandeln”.
Don’t do the crime if you can’t do the time, sa åklagaren.
Fascistiska konstnärer skall ha en knäpp på näsan, säger mohammad…
@ mohammad
http://sv.metapedia.org/wiki/Portal:Fascism
Mohammad
Troll
”Eftersom konsten alltså är överskridande till sin natur kan man se på lagarna på flera sätt. Det går att argumentera för att en lag leder till orimliga konsekvenser eller att den bör ändras. Man kan också påpeka att lagar fortlöpande ändras. Fallet med Carl Johan De Geers ”Vägra värnplikt, skända flaggan” var ett lagbrott 1967 men idag skulle tilltaget tillhöra mainstream. Och man hör inte någon röst om att De Geer borde ha väntat tills lagen hade ändrats.”
JUST DET. Så är det. Därför gör Dan Park helt rätt i det han gör. Som angriper det förljugna vänstersamhället.
Muhammed, den tegning af Vilks, Hedegaard og Park findes, og mig bekendt har de tre ikke brokket sig eller truet nogen
http://jyllands-posten.dk/blogs/jalehtavokoli/ECE7152051/Hang-on—white-bitches/
http://www.theguardian.com/global-development/2014/oct/29/jimmy-nelson-indigenous-people-survival-international
Hetslagstiftningen bör avskaffas, eller förändras, eftersom den är orättvis.
Mohammad är förtjust i sådan lagstiftning eftersom han känner sig priviligerad.
Från graven
KKK…
Mohammad
Muslim
Har precis sett TV-programmet Debatt. Finns på SVT Play, för den som är intresserad.
http://www.svtplay.se/video/2421627/debatt
Makode Linde gjorde den klart bästa insatsen. Han var skärpt och sympatisk och försvarade fri konst. Dan Park har för övrigt gjort konst som glider in i Makode Lindes konst. ’Elin Krantz var ingen tårta’ till exempel.
De som var antagonistiska mot Dan Park och såg sig själva som antirasister kändes mest som småfascister. Väldigt fördömande, och utan någon som helst vilja att förstå satir eller föra någon dialog.
”Hetslagstiftningen….är orättvis”.
Med en sådan argumentation vinner man inga juridiska segrar, det krävs mer på fötterna för att någon skall lyssna.
Rönnquist är dock den som borde burats in, han är boven i dramat.
Med offerkoftan på mörkade Rönnquist helt oförstående till att ha ställt ut redan dömda verk.
Hoppas hen är halsstarrig nog att göra om bedriften.
Vi ses i duschen…(hehe)
Advokat von Graven
Pucko…
”mohammad” = Christoffer Röstlund
eller hur?
Mohammad är en gammal trogen medarbetare på bloggen. Han har bestämda uppfattningar i en rad frågor men gör givetvis en god insats för att sätta fart på diskussionerna.
ISIS har också bestämda uppfattningar.
Det är Flashbacknivån på mohammads utfall som utgör trollvarningen.
Troll är ett slöseri med tid inget annat.
Jag lyssnar gärna på advokat von Graven, när han lägger personangreppen åt sidan och börjar leverera i sak vill säga…
troll matas ej