Runorna över Robert Broberg fyller spalterna. Han var en stor artist som gradvis försvann. Nu när han är borta lever hans verk upp igen. Tveklöst en klassiker. Som många andra brett kreativa artister luftade han ibland även konstnärliga ambitioner. Om jag inte minns fel – rätta mig gärna – avhöll han en performanceföreställning i Malmö konsthall, densamma som han uppfört i en annan lokal. Blev Broberg därigenom konstnär? Man kan visserligen kalla honom för konstnär även i snävare bemärkelse men eftersom hans formidabla identitet pekade i en annan riktning fungerar det inte mer än som en parentes.
Vi träffades bara en gång, i Malmö 1984. Han bodde där en tid och just 1984 spelade han in en singel, Beachparty. Inte någon av hans bästa, en s k sommarskiva. Hur som helst inleddes vår konversation med att jag tilltalade honom med ”Robban”, vilket han ogillade. Han var väldigt noggrann med sina namnbyten och vid den här tiden hade han bestämt sig för Robert Broberg. Vid den här tiden pågick processerna kring Nimis och Broberg var imponerad. Jag hade lyckats med att nå ut till en publik. Så berättade han om en dröm han just haft: ”Jag drömde att man hade samlat hela världens befolkning och i mitten av allt detta fanns en arena för mig. Där skulle jag framträda för att säga något oerhört viktigt som alla förväntade sig. Men jag hade ingenting att säga.” Ungefär så föll hans ord och det är en vacker bild av den sanne artisten. Inga stora budskap, bara de små, oberäkneliga raderna, liksom uttalade i förbigående.
Min vän Dan B. träffade Robert på Burger King i Malmö vid ungefär samma tid.Dan gick fram till honom och sa att han hade kommit på en ordvits om en kvinna som skulle heta Anna Tomi. Robert svarade ”Why don’t you send Anna to me!”
Helt normalt beteende bland udda kreativa personer. De vill bli tagna på allvar, fast de ofta offentligt tog rollen av pajas. Robban är inte Robert Broberg. Finns någon Lasse i Lars Vilks?
Bland ett fåtal vänner finns en Tjabo hos vår kung. Som textförfattare finns inte Robban! Det visar han själv då han berättar om sin dröm att få säga något oerhört viktigt till folket. Att han inte nådde ända fram med sina texter var inte något han skojade om. Det var allvar och då var han Robert Broberg.
Malmö 1984… Kan det ha varit då som RB träffade sin blivande fru Eva, som var från Malmö och min blivande frus bästa väninna? Därigenom kom jag att möta Robert ett antal gånger. En storartad artist.
Mitt starkaste minne av Broberg är någon gång i början av 60-talet då vi en hel sommar slet ut en skiva med Robbans Skiffle Group. Så för mig kommer han alltid att vara Robban
”Målet är ingenting – vägen är allt.”
(Robert Broberg – Morot LP 1988)
Jag är årsbarn med Karl Oskar och hörde Robbans Skiffle Group första gången på Nalen 1957 eller -58. Sen dess har han alltid funnits som en följeslagare i mitt liv. Av alla hans geniala uttryck tycker jag att hans förmåga att vrida och vända på språket slår alla rekord, lyssna på detta ordvrängeri i världsklass: https://www.youtube.com/watch?v=AtJV06qYxB0
Sommaren 1958 seglade vi ett gäng till Sandhamn och tältade på Telegrafholmen. I närheten tältade två flickor från Karlstad som skröt om att de hade raggat upp Robban till sitt tält. Sant eller inte, han blev snabbt känd i hela Sverige i alla fall!