Vi bör alla hjälpa till att bekämpa rasismen. När jag läste matchreferatet i Expressen såg jag att reportern kallade Liechtensteinspelarna (det pågår en landskamp) för ”alpnissar”. En sådan mobbning är djupt sorglig och verkar stödja Patrik Lundbergs tes om att mobbning är en växande fara som kommer att sluta i ond bråd massdöd.
Gemensamt med konsten har politiken att den ägnar sig åt sken. Det skenbara som synes ske på riktigt. Politiker använder sig självfallet av den klassiska ready-mademetoden. Ta t ex frasen ”allas lika värde”. Den blir då den uttalas av auktoriserade politiker en politisk gällande uppfattning om den officiella svenska värdegrunden. Några, förresten rätt många, kan inte förstå att det inte är på riktigt utan enbart riktig som politik. Duchamps pissoar förblir naturligtvis en pissoar men i konsten blir den konst.
Dagens readymade är självfallet upphävandet av DÖ. DÖ var en installation so skulle förhindra SD:s växande performanceiver. Priset blev för högt eftersom partierna förlorade dyrbara röster. Så bryter man överenskommelsen i förhoppning om att detta kan vara tillräckligt för att öka populariteten och vinna tillbaka en del förlorad mark. Några större konsekvenser är inte att räkna med. Allianspartierna kan kräva att regeringen kompromissar i en del frågor men det kommer förmodligen inte att ändra något väsentligt. Men det kan räcka en stund: Man monterar ner installationen DÖ och monterar upp en något friare grupperad installation. Under nedmonteringen kommer Löfven, helt enligt manus, att framföra sin stora klagoaria.
Das klagende Lied
På senare tid har antalet flyktingar som kommer till Sverige ökat något. Det förefaller som om detta skapat en del bekymmer även bland en del politiker. Men det borde inte vara något större problem. Den generösa flyktingpolitiken är väl förankrad. SD har växt något men det är inte sannolikt att de får någon egen majoritet. Den politiska majoriteten är sålunda stabil. En undersökning som gjordes i september (DN) visade en kraftig uppgång av svenska folkets önskan att ta emot fler flyktingar. Var tredje svensk kunde tänka sig att ta emot flyktingar. Så långt rör det sig om småsaker. Något besvärligare är det att fullt ut leva upp till ”allas lika värde” eftersom detta kräver en helt annan volym på inflödet av flyktingar (ca 60 miljoner) och dessutom ett ännu större antal mindre gynnade folkgrupper. Nå, ingen politik behöver leva upp till sina värdegrunder. Som sagt, liksom konsten handlar det om skenbar handlingskraft.
En realitetsfaktor som spelar en avsevärd roll såväl i politiken som i konsten är förstås kapitalismen. Från konstmarknaden kan rapporteras strålande utsikter. Kinamarknaden har visserligen fallit tillbaka men det beror på temporära upprensningar mot korruption. I övrigt kan man konstatera det goda tecknet på en blomstrande marknad: Den kontemporära konsten har blivit drivmotorn. Visserligen definierar marknaden kontemporär konst som sådan utförd av konstnärer som är födda efter 1945 men det är ändå fråga om ett bestämt urval med kvalitet som säkras genom auktionshusens presentationer. Och även ”riktiga” kontemporära konstnärer är på banan som man kan se i Artprice intressanta rapport.
Konstmarknaden det senaste året
Jeg ser ingen grunn til at Lars Vilks ikke skal være blant de hundre fremste på Artprices liste. Muhammed som rundkjøringshund og testingen av kunstverdenens grenser burde glede kunstverdenen og samlere slik overskridende kunstnere har gjort tidligere.
Jeg tror din tid kommer, Lars.
Stackars Löfven – han trodde sig sitta lugnt i kajaken under sin paddeltur nerför Niagarafallen.
Verkligen?
http://www.flamman.se/israels-rasistiska-lag-mot-icke-judar
Kanske läsning för Doktorn:
http://www.avpixlat.info/2015/10/10/sverige-berattar-intervju-med-lakare-om-utomeuropeiska-invandrares-halsa/
På något sätt tyckte jag detta inlägg var ganska bra (för ovanlighetens skull) – ett mysigt och välvirkat sammanfattande av en lugn och fin Vilks; nu med en dubbel 12-årig Bowmore på ett par isbitar i glaset kände jag mig hågad (ursäkta för det, men det är enligt Vilks goda minne och önskan) att bjuda på en spirituell tolkning av en dikt kommen från Jalal ad-Din Muhammad Rumi (eller rätt och slätt bara Rumi), persianen från 1200-talet som jag med artistens rätt kan tycka vara relevant:
Jag är en del av lasten –
Inte riktigt i balans
ramlar jag ner i gräset,
som de gamla grottmänniskorna, att söka
där jag faller.
Under hundratusentals år har jag varit dammkorn
flytande och flygande efter luftens vilja,
ofta glömsk att så varande,
men i sömnen
flyttar jag hem.
Jag kommer från
det fyruddade rumtidkorset,
denna väntsal.
Jag vandrar på en stor äng
Jag dricker milleniamjölk
Alla gör detta på olika sätt –
Vetande att medvetna val
och personligt minne
är en alltför trång plats att bebo,
strömmar varje människa på natten
in i det älskade intet, eller under dagen,
upp i ett absorberande arbete.
CeDe
I begynnelsen gjorde Gud Sin fridfulla skapelse, himmel och jord med världens alla folk. Därefter lade Han Sig att vila på den sjunde dagen. Men då tillsatte Djävulen sitt eget folk att röra om i grytan.
Il Dottore, vad fick forntida folk att hitta på denna stympning. Inom kristendomen försvann ju sedvänjan men behölls av judarna och fortsatte inom islam.
Ge oss en förklaring du store mästare.
Stympning? Jag tycker det inspirerat av gurun G.’s whiskyprovarafton blott var ett ringa kväde om Guds vilodag.
Frasen ”allas lika värde” är förvånande lite analyserat som budskap. Eftersom rasideologi i traditionell tappning har få anhängare i vår tid (sannolikt mest förekommande i menaländer) så handlar det om ngt annat. Jag tror att det är kulturrelativismens banala sammanfattning, alla kulturers lika värde, o i förlängningen en utbredd värderelativism, anything goes, o i kölvattnet av postkolonialismens ”diskurser”, tabuiseringen av samhällskritik över kulturgränser, egentligen främst tabut för ”västerlänningar” att klassificera t.ex. menaländers kulturer som efterblivna, lågvärdiga, dysfunktionella etc., vilket de ju ändå är uppenbarligen. Osv. Således är frasen ett tankeblockerande mantra för den i mitt tycke reaktionära antimodernistiska multikulturalismen. Osv.
Att ”inte stå upp för allas lika värde” har ingenting med Mänskliga Rättigheter att göra.
Det är helt enkelt en skönskrivning av den stigmatisering som folk utsätts för om de uttrycker tveksamheter inför hur en obegränsad invandring (asylrelaterad eller ej).
Per: Ganska ifrågasatt i den akademiska världen. Särskilt moralfilosofer ägnar allas lika värde uppmärksamhet. Det är en bra maxim, mycket kritik handlar inte om att allas lika värde är dåligt eller fel, utan orimligt att efterleva. Viss kritik berör den postmoderna multikulturalismens oförmåga till kritik mot kulturer som är dåliga på mänskliga rättigheter. Postmodernisterna brukar försvara sig med att kultur är underställt politisk ideologi och att det är den politiska ideologin ska kritiseras ist.
Per: jag är själv rätt svag för den darwinistiska kritiken mot allas lika värde, som går ut på att vi är biologiskt predisponerade att prioritera besvär hos familj, släkt osv. framför global prioritering av alla människors besvär.
Påkallat för den svage att meditera över
Allas lika värde är att relatera till människovärdet vilket inte faller inom ramen för dylika biologiskt predisponerade egenskaper…
Så fel av mig då, Doktorn. Det är tydligen bara vid flickors berövande av delar av sina könsorgan som ordet stympning är relevant.
Alla delar är inte lika värda.
Ingalunda CeDe
jag förstod bara inte att Du var fokuserad på omskärelser – av vilka den ena är hygieniskt motiverad i öknen men den andra en gravt kränkande bestial primitiv intervention – medan jag mest läste om de till Europa displacerades psykiska lidanden med tänkbara orsaker.