2354: Kvartal

Postat den 2017 25 mars av Lars Vilks

Jag hinner med en del artiklar och en sådan har precis publicerats i tidskriften Kvartal. Det är en fortsättning på en tidigare artikel i samma tidskrift och handlar om konsten i Sverige.

Det här inlägget postades i Konstkritik, konstteori. Bokmärk permalänken.

4 svar på 2354: Kvartal

Från Graven skriver:

2017 25 mars kl. 23:06

Vilken läsning!
Adam skriver:

2017 27 mars kl. 21:03

Lars Vilks

Bra artikel. Ett klargörande om Michel Foucault är dock på sin plats. Idéhistorikern Svante Nordin har formulerat det väl:

”I Humaniora i Sverige säger jag nästan ingenting om Foucault själv utan talar egentligen bara om hans inflytande i Sverige vilket är något helt annat som jag också här och var antyder. Dvs.: man får ofta sin Foucault via USA där man uppfattar honom som ”metoden Foucault” osv. Kort sagt Foucaults efterföljare, är inte detsamma som Foucault själv.”
(http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur/litteratur-portraett/11252-angaende-humaniora-en-intervju-med-svante-nordin)
sl skriver:

2017 28 mars kl. 09:32

Upplysande och överblickbart credo.
sl skriver:

2017 30 mars kl. 08:19

”Att platsa på konstelitens lista?”

Här återkommer begreppet konsteliten, denna gång ur De Geers mun. Många kunder besöker Dylans konstutställning bara för att han är känd, lyder tesen. Jag invänder verkligen inte, jag håller med. Man kan också hävda att Dylans konstnärskap är i paritet med hans musikalitet. Om man vill, just de rätta humorbefriade tråkfarbröderna blir så underhållande arga då.

Däremot undrar jag; är det så att konsteliten är offentligt finansierad, och existerar som en konsekvens av statlig konstpolitik? Dylans ”konst” vilar på att någon faktiskt köper hans sånger, men det finns naturligtvis krafter som vill skilja på konstens bruks- och bytesvärde, de brukar leva i offentliga monopol finansierade av andra, där kan man lätt tänka sig teorier till stöd för produktion utan behövande konsumenter.