Vad vore dagens liv och kiv om vi inte hade våra värdegrundsinspektörer. Dessa kan måla skräckens välde utifrån nästan ingenting annat än spiken i soppan (”Allas lika värde”). En intressant representant för denna verksamhet inom konstområdet är Kritikern Frans Josef Petersson. Han vill att konsten i första hand skall manifestera det som han saknar: ”en större medvetenhet om att alla som på något vis tar del av samtidskonsten också måste förhålla sig till idén om en modern, öppen och heterogen samtida kultur. Det ligger i konstens själva begrepp. Att enbart exploatera detta estetisk-politiska idékomplex för egen vinning duger inte, oavsett om man är gallerist, curator eller konstnär. Alla måste ta ansvar för ett fortsatt fritt kulturliv, vilket idag betyder att mobilisera ett aktivt motstånd mot de mörka krafterna som rycker fram i politiken.” (Kunstkritikk)
Vad som ”rycker fram i politiken” är Sverigedemokraterna och Moderaterna. Om konsten manifesterar mot detta lär det inte bli mycket till opinionsbildning om man inte tror på konstens övernaturliga kraft. Jag skulle nog mena att om det finns en kulturfara är det snarare att konsten blivit alltför homogen och att det finns en benägenhet att konst skall tjäna bestämda politiska syften. Han skriver också att det i konstens själva begrepp ligger att ”förhålla sig till idén om en modern, öppen, och heterogren samtida kultur”. I konstbegreppet ryms mycket och just detta har väl sina förespråkare men det är inget monopol. Som jag brukar säga: Konst kan inte vara något annat än våld, grymhet och orättvisa. Även det ryms inom ”själva begreppet”. Men det är klart, för en värdegrundsinspektör får det bara finna en konst som skall styra allting.
Petersson skriver också om de politiska krafterna inför vilka han fasar: ”Målet är att främja nationalismen och motarbeta idén att alla kulturer har samma rätt att existera inom landets gränser. Utgångspunkten är idén att vissa utom-europeiska kulturer skulle vara mindre värda än den svenska.”
Tja, man får nog säga att det finns gott om utomeuropeiska kulturer som på intet sätt kan rekommenderas. Jag förstår att Petersson lever i en värld av postmoderna relativiseringar kombinerat med moraliska pekpinnar. Det har pågått rätt länge och har antagit komiska former. Det är dags för lite radikalare grepp. Och en del pragmatiska. Den nationella konsten bör t ex stärkas eftersom den annars försvinner. Ingen annan än svenskarna har intresse för det som sker i Sverige. Vill man göra all konst internationell blir det inget kvar av det som produceras i landet eller av svenskar som är verksamma i utlandet. Petersson klagar över att det inte har blivit någon nordisk gemenskap som man såg under 90- och 00-talen. Vid den tiden hade man gemensamma intressen att utveckla de postmoderna idéerna. Nu behövs inte längre något nordiskt för det. Varje land har nog av sina egna ansträngningar att producera intressant konst. Att hålla sig uppdaterad i vad som sker i Danmark, Norge och Finland på samma sätt som man naturligt följer med händelserna i Sverige kräver ett mycket stort konstintresse.
Vänsterreaktionärerna bör vara överlyckliga över moderaternas senaste ”framryckningar”. Handväskan Lööv regerar, och övertrumpar alla regeringens klimatutspel vi ska få finansiera via alla nya skatter. Rycker ens SD fram?
Jag tror vi till hösten får njuta av socialdemokratisk verbal triangulering av vissa SD-positioner, med ständiga hänvisningar till alliansens regeringsoduglighet och historiska skuld. Givetvis utan några som helst praktiska konsekvenser. Aftonljugets frekventa klagosång lär inte stillna i skymningen.
Ett enda är säkert; riksdagsledamöternas löneuppräkning mätt i procent.
Jag fastnade för några meningar som hänvisar till Pettersons inlägg i Kunstkritikk. ”Utgångspunkten är idéen är att vissa utomeuropeiska kulturer skulle vara mindre värda än den svenska” LV svarar helt korrekt att ”det finns gott om utomeuropeiska kulturer som på intet sätt kan rekommenderas” Någonstans hade Pettersson klämt in det uttjatade begreppet Allas Lika Värde.
Jag skulle vilja bidra med ett slående exempel på just denna sak.
Som de flesta inte vet existerar områden i Asien som bebos av tribels. Jag har besökt några av dessa områden. Där är konsten starkt utvecklad och består för det mesta av kroppstatueringar. På en plats tatuerades kvinnor till att bli så fula som möjligt. Det hade ett syfte. Det var ont om kvinnor som överlevde till vuxen ålder i dessa områden och därför förekom kvinnostölder av omgivande stammar. Ju fulare kvinnan var, desto större chans hade mannen att få behålla sin ”hona”, så blev jag informerad. I ett annat område ingick tillsammans med tatueringen också att en nosring placerades genom näsans mellanvägg. Den var stor, av metall. På frågan om varför kvinnorna hade nosring fick jag veta att de betraktades på samma nivå som boskap, och måste hållas i schack, så att de inte rymde. Jag tänkte på Petterssons meningslösa ”Allas lika värde” och hur denna lokala konstutövning kunde stödja Petterssons hoppfulla önskan om allas ansvar till ett fritt kulturliv.
Utmärkt karakteristik av en konstvärldstyp på frammarsch. Efter att ha blivit anklagad för xenofobi på Facebook (givetvis utan att pingas in i inlägget) av kommissarie Petersson, efter en lite tillspetsad beskrivning av den typiska konstnären på alternativkonstmässan Supermarket, kan jag återigen konstatera att humor inte heller verkar ligga för de bokstavstroende värdegrundsinspektörerna.
Välkommen in i värmen Nils. Här på Vilks.net finns både humor och allvar.
Jag har följt dramat. Sedan ett bra tag har Petersson gått in i den ideologiska samtidskonsten där det inte finns plats för något annat allra minst självkritik. Petersson, liksom Dror Feiler (som du har haft lite ordväxling med) vill gärna att konsten skall ta hand om politiken. Naturligtvis humorbefriat.
Emil Carlsiö har böjt sig och gjort om verket enligt TV idag.
Värdegrunden befordrar ryggböjligheten. Anslående.
Emil Carlsiö har gjort om verket till något annat !?
Symbolen finns på omslaget på vartannat nummer av historietidningar, massor av böcker och filmaffischer. Så den är känslig ibland. För övrigt skall vi överösas med den.
http://bilder.tidningskungen.se/upl/normal500/alltomhistoria-14-2012.jpg