Föreläsningsteatern Muslim ban har haft sin emotsedda premiär. Som säkert de flesta känner till fanns det åtskillig kritik mot Amanj Aziz deltagande eftersom han inte har det bästa rykte. Å andra sidan skapade just detta stort intresse men frågan är om det förde saken framåt. För det är en sak snarare än ett stycke dramatik vilket framgår av recensionerna som inte är alltför entusiastiska. Något återhållsam får ändå kritiken vara eftersom ämnet vilar på stadig värdegrund med den vita mannens skuld och den gamla långköraren islamofobin. Framfört av män vilket kanske inte är taktiskt riktigt.
Man kan tycka att det blir tämligen tröttsamt att köra samma innehållsskiva gång efter annan men ämnet i sig är naturligtvis attraktivt och kontroversiellt. En sak man kan fundera på är om det här slagets aktiviteter skapar större förståelse för de problem man vill framföra. Jag tror det inte. Islam och den vite mannens skuld blir snarare utsatt för utnötning. Och lika bra det. Finns det ingen kreativitet i detta område?
Nedan kan man se recensionerna. Ja, här blev det recensioner i långa banor, konstsektorn kan vara grön av avund. En av recensenterna försöker finna paralleller till Joseph Beuys. Man kan ju alltid försöka. Några tar bladet från munnen andra är avvaktade. I en av recensionerna framgår att det hela slutade med sång. Om inte annat så såg det med sång.
Expressen
TimbroAftonbladet
GP
SvD
Aftonbladet
Allt är möjligt , även det omöjliga.
Att få rädsla för islam att framstå som omotiverad framförd på en sekulär nationalscen
gränsar väl till det gränslösa.
Det verkar numera som om inte bara kön, utan även hudfärg är en social konstruktion.
En nationell offentligt finansierad scen för extremistisk propaganda är i längden ohållbart. De som producerar mångkulturell dynga sågar i dramatens finansiella ben, och gör på sikt större skada än ”han som inte är värre än någon annan”.
Angående ”vit”, så räknas nog araber till den vedertagna klassen kaukasier, om man räknar på DNA vill säga. Den senaste reinkarnationen av vänstern betraktar kanske allt som sociala konstruktioner, så kan den tolka efter behov.