En av vår tids sega frågor är svenskheten. Björn Söders uttalande om vem som kan vara svensk satte återigen igång en storm av kommentarer (Aftonbladet). Det var inte första gången, i det stora hela är det samma debatt som han satte igång för några år sedan. Egentligen inte en särskilt kontroversiell historia om inte den hade varit politiskt infekterad och om inte Söder haft så många arga motståndare. Om man bortser från den högljudda politiseringen är frågan dock intressant. Kan man ha flera nationella identiteter? Missförstånden i den tämligen befängda diskussionen liknar konstdiskussioner där man inte kan skilja på klassificering och kvalitet. Att vara svensk är i sig ingen kvalitet (även om det finns en del som tycker det). Samerna ser väl inte sig själv som svenskar men är inte sämre människor för det. Klassificeringen understryks dessutom av särrättigheter. Romska kvinnor (Expressen) ställer krav för just romska kvinnor och då får man anta att de främst uppfattar sig som romer.
För de flesta är nationell identitet självklar. Om en svensk flyttar till Spanien och får spanskt medborgarskap är det inte troligt att denne ser sig som spanjor. Att skifta mellan nationella identiteter är förmodligen ovanligt. Man kan säkert göra det symboliskt genom att hålla fast vid vissa sedvänjor och intressen men det är inte riktigt vad saken här handlar om.
Inte mycket att krångla med om det nu hade varit viljan att politisera kring vad som är politiskt korrekt och insinuationerna att Söder och en del andra har en ljusskygg agenda.
Det hela är mycket enkelt. Svenska är ju Andersson, Pettersson, Lundström och jag.
Förövrigt är ju svenskarna ett folk som alla andra.
Nationaliteten sitter i verktyget med vilket vi kommunicerar, vår äldsta uppfinning, språket. När man kommunicerar på sitt modersmål visar man sin nationalitet, sin folktillhörighet. De svenska judarna är svenska, de talar inte jiddisch eller hebreiska, de är svenskar av judiskt ursprung. Deras eventuella åsikter om skaldjur och fläsk är av sekundär betydelse. Samerna är också svenskar, deras minoritetsspråk, synnerligen finskklingande, är i avtagande. De är inte främmande folk, de är inte integrerade utifrån, de är varianter på svenskar, precis som söderkisar, djursholmare, skåningar mfl.
Det finns tyska katoliker och tyska protestanter, bägge är första han tyskar. Vi har redan barn med muslimsk bakgrund som primärt talar tyska i Tyskland, och svenska i Sverige, även om deras föräldrar försöker uppfostra dem till nationsfrämmande element och vill skapa enklaver av sitt språk på svenskt territorium så har de staten, kommunen och media emot sig. De muslimska barnen kommer att bli svenska, frågan är bara vilken sorts svenskar.
Jag har ingen åsikt om Björn Söder, jag följer honom inte, men jag tror han är en produkt av massimmigrationen, liksom sitt parti. De som förnekar dess konsekvenser älskar att hata honom. Lycka till med det.
Söder tyckte väl att han var fördomsfri och slog ett slag för svenska minoriteter men hur han kom att blanda i judarna var nog ett misstag.
Själv har jag ännu inte träffat en jude i Sverige som inte sett sig som svensk sedan många generationer tillbaka.
De är exakt som vi. De svenska judarna är en del av oss svenskar, därför är varje angrepp på dem ett angrepp på oss. Vi delar modersmål, de har inte ett annat språk, de är inte särskilt religiösa. Några gamlingar kan jiddisch, men använder det inte. Svenska judar är svenskar.
Självklart är det kontroversiellt när Björn Söder ifrågasätter svenska judars svenskhet och anledningen till det är främst det faktum att Björn representerar Sverigedemokraterna.
Partiet har i riksdagen lagt fram förslag till lagar som skulle göra det omöjligt att leva som religös jude i Sverige och har av ordföranden för det judiska centralrådet i Sverige klassats som antijudiskt.
Björn Söders uttalande kan absolut ses som en strategi från Sverigedemokraterna som syftar till att göra Sverige till ett land där judar inte längre ses som ”riktiga” svenskar.
Lars Vilks märkliga parallell mellan judar som levt i Sverige i generationer och en svensk som bott några decennier i Spanien är bara barock och närmast en förolämpning mot svenska judar.
Automatvapenstrid i centrala Malmö.
Minst fem på marken, tre allvarligt skadade.
50 meter från polishuset.
Bild från brottsplatsen: http://forumbilder.se/H76FT/20180618-212413
Jag nämner överhuvudtaget inte judar i min text utan för en diskussion om nationell identitet.
Debatten du Lars Vilks refererar till handlar om judar och inget annat. Din oförmåga att ta avstånd från antisemitism och antijudiska utspel är onekligen märklig och gynnar bara dem som vill marginalisera din insats för yttrandefriheten.
Professor Vilks slingrar sig som en orm för att undfly sakfrågan – en tråkig retorisk egenskap han delar med sin åsiktsfrände Greven von Graven.
Att meditera över ”Den svåra svenskheten” utifrån Björn Söders omdöme om Samer och Judars svenskhet kan givetvis inte annat än inbegripa en diskussion om ”nationell identitet”.
Skärpning…!
mohammad & Ulf.
Kvinnor skall inte slås vad koranen än säger (4:34)!
Skärpning!
Även om det skett en del omsvängningar de senaste åren är den moderna rättrådiga tankegången i huvudsak denna:
– Det svenskaste som finns är att hävda att det inte finns något specifikt svenskt, och att alla kan uppnå detta icke-existerande tillstånd i samma stund som man reser in i Sverige. Det så kallade tunnelbane-teoremet.
https://sv.wikiquote.org/wiki/Åsa_Romson
’Svensk’ är att betrakta som en luktlös gas svävande över det geografiska området ’Sverige’. Omöjlig att identifiera men alla som inandas den, blir den.
Om man vänder på steken, kan Björn Söder bli same eller jude?
Svensk är som det tredje könet. Vem som helst som vill kan bli det.
Hela diskussionen är egentligen bara en struntsak. Världen har numera blivit så förändrad så att en gata i Malmö kan för tillfället förvandlas till en gatstump i Beirut med rena avrättningar. Det finns hotell i Spanien och Portugal som är mer svenska än Sveriges kungahus. Det finns dagis och skolor i Thailand där alla talar svenska. Samtidigt ökar nu platser i Sverige där ingen pratar ett ord svenska. Lilla Kabul finns snart i varje svensk tätort. Allt detta är rätt förvirrande.
Handlar inte allt om att sossarna för inte så länge sedan var ett nationalistiskt parti. Göran Persson var väl nationalist? Olof Palme också. Nu är nationen avskaffad, men alternativet finns inte (än). Vad det nu kan bli? EU? När Söder slår ett slag för nationen Sverige, gör han ju det för att han vill att vi ska diskutera vad det innebär att kalla sig svensk. Han gör det bland annat för att föra fram de åsikter han har, men framförallt för att peta sossarna i ögat. De hatar denna diskussion. De klarar inte av att erkänna den konflikt som jag upplever finns inom rörelsen. De vet inte heller hur de då ska förhålla sig till Göran Persson. Eller de flesta sossar aktiva på 90- talet.
En liten men kanske ändå inte helt försumbar skillnad är nog att vi själva måste finansierar egna aktiviteter i utlandet.
Just det, vad är nationell identitet? Speciellt intressant eftersom samer m fl har fått en officiell status att vara något annat än svenskar.
Den samiske folkrättsjuristen Mattias Åhrén tycker det är farligt om samer kallar sig svenskar för då kan dom mista sina privilegier.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/mattias-ahren-samer-ar-inte-svenskar
Jag tycker att samerna som bott här i tusentals år får kalla sig svenskar eller samer, vilket dom vill. Men dom är inte mer ursprungsbefolkning än svennebanan. De första svenskarna, de mest ursprungliga av alla svenska ursprungsfolk, kom söderifrån genom Danmark.
Och som Jor-El skriver. Man kan ju vända på det. Blir man same om man flyttar till fjällen ?
Den här då? Blir man feminist bara för att man färgar håret klimakterierött och tar hem några ensamkommande afghaner?
… fast när jag tänker efter så blir man nog det….
Sorry, my bad.