Så skall sommarens konstkanoner snart avfyras. Det är en rejäl salva som börjar med bagatellen den tredje Pragbiennalen den 24 maj. Den handlar om allt möjligt och är konsttidskriften Flash Arts skötebarn. Vi kan nog låta den passera i frid.
Men sedan börjar det på allvar den 10 juni med 52:a Venedigbiennalen. Robert Storr har valt temat Think with the Senses – Feel with the Mind och deklarerat att konsten är det redskap som gör människorna medvetna om deras helhet. Ja, det är att ta i men så gör man alltid i curatoriska förord. Hur som helst fyller det ut den trend som skall förstärkas: neoestetik och neofantasi, dock med ett bestämt mått av socialkritiskt ansvar.
Knappt har konstvärldens agenter svalt sina pressvisningsdrinkar i Venedig förrän det är dags att störta iväg till konstmässorna i Basel: Art Basel 38 och ungdomsmässan Liste 07 den 11 juni. Men det är långt ifrån över med det. Efter ett ändlöst minglande i högkonjunkturens många konstbås skall kontingenten av konstälskare storma mot det allra största målet: Documenta 12 i Kassel där Roger Buergel den 16 juni skall visa resultatet av sina frågor ”Är modernismen vår forntid?” och ”Vad är blotta livet?”. 100 konstnärer huvudsakligen från Europa skall visas. Även här utlovas mycken estetik tillsammans med bildning och pedagogik.
Men det stora konstkalaset är inte över med denna mäktiga diet, dagen efter Documentas vernissage drar Skulpturprojekt Münster igång. 36 konstnärer.
Därefter kan man andas ut till september då det är dags för den 10:e Istanbulbiennalen.
Det är mycket och man kan fråga sig hur konsten har förändrats när krutröken skingrats. Endast de verkliga entusiasterna kommer att springa på allt. Tänker man på sin karriär skall man vara aktiv under pressdagarna annars kan man klara mycket hemifrån.
Två konstnärer är dubbelarbetande: Gerhard Richter och Emily Jacir är med såväl i Venedig som i Kassel.
Mycket av det man behöver veta kan ni få veta här. Under de närmaste veckorna kommer jag att presentera åtskilliga av deltagarna och deras projekt. Trust me.
Och varför inte börja med något som man inte behöver ödsla tid på när man är på plats:
Lotty Rosenfelds (Chile) bidrag till Kassel, ett av hennes kors som hon utfört på många platser i världen. Det erinrar om motståndet i Chile mot Pinochet.
Det ser ut att vara fler herrar än damer som ängnar sig åt bildkonst, om man får döma av utställningslistorna !!!
Joel, Venedigbiennalens huvudutställning har en ovanligt sned könsfördelning, jag uppskattar att det är ca 80 % manliga. Documenta håller ungefär jämnt skägg och Münster har en mindre övervikt av män. Ser du något problem?
Männen dominerar i Venedig, som ligger längst söderut. Den biennalen har också den längsta traditionen. Männen har ju alltid dominerat bildkonsten. Det är dock trevligt när sommarens konstkanoner börjar ljuda !!!
Käre Joel, I det här fallet ligger inte Venedig längre söderut utan längre västerut. Det är Robert Storr från New York som valt konstnärerna. ”Männen har alltid dominerat bildkonsten”, jo, men inte bara den.