Konstkritikerna skriver nästan alltid om konstens kvalitet men undviker praktiskt taget alltid att redovisa hur man skall förstå den. En recension av en lokal konstnär kan få goda vitsord medan en större stjärna kan klandras. Hur två sådana bedömningar skall koordineras får vi aldrig veta. Det är ju ingen hemlighet att konstnärer spelar i olika divisioner men eftersom konsten inkluderande bör sådant inte beröras.
När det handlar om omdömen är det oftast vaga konturer. Birgitta Rubin skriver (DN) om Isaac Juliens utställning på Galleri Forsblom. Isaac Julien är en välkänd och framgångsrik konstnär med video som specialitet. Han blev allmänt känd i början av 2000-talet och han har alltsedan dess etablerat sig väl. Som Rubin skriver: ”Den brittiske konstnärens tre¬kanaliga videoverk ”Paradise Omeros” stod ut vid denna tid – för sin visuella poesi och sitt suggestiva ljudlandskap, parat med tung postkolonial teoribildning. Sedan detta internationella genombrott har hans karriär såväl som konstfärdighet gått spikrakt uppåt; Juliens cv till separatutställningen på Galerie Forsblom är elva sidor lång. Och priserna därefter.”
Jovars, Julien är en stor spelare i samtidskonsten men dock inte i den absoluta toppen. Och angående ”spikrak karriär” ser hans kurva ut så här sedan 2008:
Vad man kan läsa ut av den är att han har fallit tillbaka snarare än en ”spikrak karriär”. Kurvan kommer från Artfacts som jag ofta konsulterar. Med Artfacts har konsten fått ett tillförlitligt instrument att bedöma konstnärlig kvalitet. Den konstnärliga kvaliteten är alltså liktydig med var och hur ofta en konstnär uppmärksammas med utställningar och representation i museer. Detta är nästan heltäckande, det kan dock finnas konstnärer som är mycket omtalade och refererade som inte har tillräcklig utställningsfrekvens. Marcel Duchamp är placerad på 26:e plats men hans betydelse och hans inflytande i konstvärlden är större än så. Men det är undantag. En annan svårighet är att gradera olika utställningsplatser. Detta har betydelse när man kommer till de lägre placeringarna eftersom det är svårt att gradera och hålla ordning institutioner över hela världen. Resultatet är ändå tillfredsställande. Konstvärlden är inte förtjust men kan inte finna någon rimlig kritik mot att man äntligen har nitat fast hur konstnärlig kvalitet kan mätas med stor precision.
Det finns en mätare på kvalitet som resten av samhället använder, marknadspriset. Om det finns en diskrepans mellan den listplacering som erhålls om man rankar en konstnär utifrån summan av marknadspriserna dividerat med antal verk, och hens listplacering, finns det också en teori som förklarar skillnaden? En up-an-comin-factor, tex?
Det är ganska enkelt. Konstnärer etablerar sig först som ”emerging” dvs. ställs ut på biennaler o dyl. De brukar då inte vara säljande. När de etablerar sig fastare och får gallerister som driver på går priserna upp. Detta är inte helt linjärt eftersom det också beror på vad konstnären producerar för typ av verk. Video, t ex, är mera svårsålt. Sedan finns det konstnärer som säljer mycket bra utan att få toppositioner i konstvärldens elitskikt. På Artfacts har man laborerat med två kurvor, en som visar utställningsplaceringen och en som visar försäljning. Försäljningskurvan skall alltså ligga efter utställningskurvan vilket brukar stämma.
Själv skall jag besöka Nationalmuseum i nästa vecka.
De har visst en utställning av John Singer Sargent.
Hygglig porträttmålare.
Kanske skall man bara se något vackert.
Hellre det än några blåa kukar på en fasad på söder………
Ja,jag vet.
Jag är urmodig men,de var ganska hyggliga färgsmetare för hundra år sen…….
På den tiden konstnärer var hantverkare.
Nu skall Egon inte vara sådan. Även idag är konstnärer i regel hantverkare men i andra tekniker. Se på Isaac Juliens videor. Estetiken kan man inte klaga på. Det är rätt sällan vi får sådant som provocerar men när det sker blir det våldsamt uppmärksammat. Så har vi Gerhard Richter… Sargentutställningen är sådär. Hans bästa bilder finns inte med och det är mycket landskap som är tämligen ointressanta.
En post/tråd om konstens förstörande, Lars?
Paris!
Vänstern slår sönder Marianne!
Ironin!!! 😆 😆 😆
Ursäkta ,Herr Vilks.
Jag är bara en betraktare och skall på inget sätt lägga mig i tekniken.
Kanske skulle jag ha mer att infoga gällande ”nimis”…….:-)!
Kan du precisera? Marianne, på Louvren?
Arc de Triomphe
https://www.france24.com/en/20181202-arc-de-triomphe-vandalised-paris-yellow-vest-protests-france-macron
Lite svårt att skriva om. När mobben går, går det alltid på det sättet, urskillningslöst.