Om inte annat har vi Debatten. En minerad sådan är naturligtvis Kulturprofilen. Om någon till äventyrs skulle ställa frågan om det var en politisk dom skulle det lätt väcka bestörtning. Denne någon skulle kunna påtala att bevisläget i våldtäktsmål är besvärligt och att det är svårt att nå fram till fällande domar, inte minst om de skett för åtskilliga år sedan. Samtidigt kan man förstå vilket ramaskri det skulle bli om kulturprofilen hade friats. Han är en syndabock, just en sådan som passar in i tiden. En upphöjd offentlig figur med förnäm kulturfernissa. Lätt att ta ställning till. I och för sig kan man säga att Horace Engdahl intar denne någons position och det kostar naturligtvis.
Men blott man petar lite i saken väcker det mycket ont blod. Åsa Linderborg har skrivit om fallet och kommit fram till att det är speciellt (Aftonbladet). Det räcker länge för en ordentlig bastonad som serveras av Martina Montelius i Expressen. Under alla omständigheter utgör fallet en del av ett politiskt gatlopp där det är mycket lätt att yppa en riskfri åsikt.
Linderborg har även visat intresse för fler nyanser i dramat Akademien (Aftonbladet). Vi får väl se om detta renderar ytterligare ursinne.
En helt annan sak. En av våra kommentatorer, Ludvig, har fått en recension (Aftonbladet) av sin bok ”Posten”. Den får han vara nöjd med. Recensenten är övervägande positiv och hennes främsta anmärkning är att författaren inte når upp till Lars Noréns nivå. Det kan man knappast begära.
Åsa har trampat i feministklaveret. Kul! Detta kan ältas läääänge. Vi är ju vana.
Ja vad är rättvisa? Marie Antoinette avrättades 16 oktober 1793 efter anklagelser om incest. Ett straff som utlöste jubel hos dåtidens motsvarighet till Björn Wiman o. co. Ett århundrade senare även i Frankrike jublade den tidens Björn Wiman o. co. över domen mot Alfred Dreyfus. I Sverige dömdes Thomas Quick av enhälliga domstolar för mord. Dåvarande JK senare justitierådet Göran Lambertz fann att det förelåg massiv bevisning och domarna utomordentligt välskrivna. Tyvärr visade sig allt vara fejk, fantasier av en sjuk människa. Nyligen blev Dan Park fälld och straffad för att domstolen ”tyckte” att Twitterinlägg och fotoshoppade bilder uttryckte missaktning mot rasifierade personer.
Den s. k. Kulturprofilen framstår som en verkligt osympatisk person med ett ofördelaktigt yttre. Vad som verkligen hände vet vi inte men det är klart att domstolen påverkats av ett omfattande drev bestående av landets samtliga kulturchefer samt den högljudda feministiska Metoo-rörelsen vilka unisont krävde en fällande dom. Min uppfattning är att ”inbördeskriget” i Svenska Akademien startade i och med att Sara Danius drev igenom Nobelpris i Litteratur till Bob Dylan. Svårt att tro att Horace Engdahl ställde upp på det valet
Sara Danius har framgångsrikt fiskat upp gamla övergrepp, såna saknas inte. Ytterst användbara i kampen för en genuscertifierad akademi. Är det inte rasism att kalla den ”svensk”? Sanningsministeriet vill lägga ner och bygga mångkulturellt nytt. Lustigt att träbockarna inte fattat att Bob är redneck, a conservative. Det är därför han är bra, de tror att de gett sin egen radikalism ett pris. Söderpappan myser; *skratt*
Nu har vi alla de nya våldtäkterna också. Fel gärningsmän, rasism att påpeka. Tyvärr har fängelserna inte plats för utrikes gärningsmän, så de får en tillsägelse och en utbetalning. Utvisning ej genomförbar? Bara att släppa ut på stan. Någon annans fel.
Kring en annan färsk hovrättsdom är det lite annat ljud i skällan:
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/varmland/aklagaren-missnojd-med-hovrattens-tvangsgiftedom
Man tar tillfället att gratulera.
Vad jag menar med mitt inlägg är att juridik inte är en ”exakt” vetenskap, åklagare och domare påverkas givetvis av samhällsdebatten. Har funderat på de utdömda skadestånden i den typen av mål, hur skall en person som är pank (i det här fallet ”kulturprofilen”) få ihop 215 000, eller förskotteras pengarna ur statskassan?