Å konstens vägnar får man vara glad för att det fortfarande finns arenor där konsten på klassiskt manér kan protestera mot maktens vilja att begränsa den. Outtröttligt fortsätter Tania Bruguera att irritera det kubanskaförtrycket. Till slut får man ge sig men vi är inte riktigt där ännu (Artnet).
På de västligare breddgraderna är förtrycket långt mera sofistikerat och konstnärerna säljer gladeligen ut sina själar i tron att de kämpar mot en fruktansvärd fiende som lär finnas i någon hålväg på 1930-talet.
Det rekommenderade diskussionsämnet för dagen är naturligtvis Sara Danius Nobelfestklänning. Danius förnekar att den mycket påfallande klädseln skulle ha någon socio-politisk innebörd (Expressen)
Om inte Svenska Akademien har hunnit avveckla sig själv till nästa års nobelfest tycker jag att Horace Engdahl borde bryta den manliga heteronormativa klädkoden med frack.
Sara Danius har höjt ribban – jag föreslår Ronald Mc Donald, GB-glassgubben och Liberace som utgångspunkter för nytänk på området.
Frack är det nya svarta. Sara Danius kom 70 år för sent till festen.