Sedan länge är konsten och konstnären beroende av sin kontext. Det innebär att när man går runt på en utställning får man medföra ett informationsblad eller i lite större sammanhang en katalog. I denna finner man uppgifter om vad konstnären arbetar med och vad det utställda verket handlar om. Innehållet blir på så sätt centralt och då det oftast också är ömmande och angeläget tillkommer svårigheten att säga något förnuftigt utan att hamna i ett moraliskt dilemma. De bästa verken man kan se idag är naturligtvis också beroende av presentation och förklaring men dessutom tillkommer något annat som förblir obestämt.
Emellertid inträffar detta inte särskilt ofta och dagens kritiker, med begränsat utrymme i sina spalter, kommer oftast inte längre än till att beskriva vad en utställnings olika projekt handlar om. Omdömena blir lätt slätstrukna eftersom det skulle ta alltför mycket plats att mera ingående motivera dem. Se t ex de här recensionerna i Aftonbladet och på Konsten.net.
Var det bättre förr? I varje fall något enklare angående informationemedan det inte fanns lika stor variation på vad man sysslade med. Det handlademest om formestetik och den var gemensam för de flesta konstnärer. Idag är den estetiska faktorn mest till för att förstärka innehållet med en lämplig effekt.