Klimatfrågan engagerar vilket man omedelbart kan konstatera när man ser på bloggen kommentatorfält. Dess styrka är det sublima inslaget av mänsklighetens undergång. Undergångsstämningar har förekommit vid många tillfällen. Jag tänker t ex på den teologiska undergången som bland annat sattes till den 1 januari år 1000. Undergången var dock inte alls fullständig eftersom människan under den teologiska eran var odödlig. Undergång betydde en övergång till det verkliga livet där man kunde hoppas att få en plats på den rätta sidan. Så småningom slog människorna, som Nietzsche skriver, ihjäl Gud och förlorade samtidigt sin odödlighet. Vad värre var blev hon sin egen fiende vilket utmynnade i hotet om utplåning genom ett atomkrig som särskilt präglade 1960-talet. Men nu har vi klimatkrisen som bygger på en vetenskaplig teori vilken har ett överväldigande stöd iforskarsamhället och även bland politiker.
De postmoderna har alltså rätt i att varje framställning blir en berättelse. Blir den omfattande blir det en ”stor berättelse”. En stor berättelse bär alltid på en rad litterära utvikningar såsom ideologiska filtreringar, aktivistiska uppmaningar, retoriska övertalningsförsök, identitetspolitik liksom en lång rad förnekelseinslag.
Teorins konsekventa imperativ är att något måste göras fast det är svårt att enas kring en bestämd plan. Eftersom det inte finns tillräckligt övertygande konkreta tecken på teorins riktighet får dessanhängare använda sig av taktik. Som i alla andra spel måste man driva kampanjer för att vinna opinion. Liksom politiker och de forna teologerna kanman utmåla fasanfulla konsekvenser och använda sig av mera tillfälliga inslag i klimatet som osvikliga tecken på den kommande undergången. Den vetenskapligasidan blir snabbt sekundär eftersom olika intressen tar över konceptet. Det gårt ex utmärkt att göra goda affärer på klimatcertifierade produkter liksom detär ett gott varumärke att höra till den ansvarskännande sidan.
Eftersom teorin inte kan visa tillräckligt övertygande apokalyptiska ryttare är det svårt att vinna en bred opinion. Och för att vinnaen opinion befinner man sig i samma läge som alla andra politiker: Tala obekymrat för din sak med hot och lockelser eller vad som helst. Eftersom folket och många politiker inte kan förstå sitt eget bästa kan man föreslå att sätta demokratin ur spel. Eller pröva med domstolarna (SvD). Den stora berättelsen har många sidor.
Jag vill fråga Trump: ”Herr president! Ni tror inte på en i stort enig forskarvärld som varnar för klimatkrisen. På 40/50-talet larmade EN forskare om att blyad bensin var hälsovådligt. Han hade bl.a. tagit upp gammal is från Antarktisk för att visa att blyhalten i städernas luft steg kraftigt när blyad bensin infördes på 20-talet. Kommentar?”
Detta kan komma att bli Vilks.nets längsta tråd någonsin. Klimatdebatter tenderar att bli mycket långa och mycket tekniska.
Lars V och ”Klimatberättelsen” – hehe jupp de-e spännande dock endast, så.
Nej detta kommer ej att bli en lång tråd de flesta är nog tämligen mätta på klimatberättelse, oavsett.
Ok-då, jupp och det är lukrativt som de flesta spännande berättelse vilken sida är givetvis likgiltigt och det är, allt.
Graven och 5e-jan 23.38 och -”mycket tekniska” hehe kanske något förvirrad reflektion om det outgrundliga i det naturliga, men som nämnts spännande berättelser, blir det.
Dock GottFolk vi går mot mindre spännande berättelser då det serut som socialismus kommer att delvis rensas undan i USAs EU om så och detta kommer att bli på riktigt välgörande att lämna spännande berättelser för ett mera med, tuggmotstånd.
Absolut…..!
Vetenskap ställs mot känslor……
Vem vinner den debatten.