Om inte annat I politiken så har vi alltid Stefan Löfven. Han fixar det alltid. Som jag förutskickade kunde han efter lite förhandlingar fortsätta som statsminister. En krutgubbe som aldrig ger sig. Se bara på hans fasta kurs gentemot SD. T o m fastare än den som man trodde var ännu fastare, Jan Björklund. Att han avvisar SD från regeringssamtalen får dock sägas vara taktiskt riktigt. Hans flock kräver åtminstone detta i partiets profilfråga (SR). Löfven har nu öppnat för en ytterligare profilfråga, nämligen att han aldrig kan acceptera hedersvåld (hederskultur är en annan sak).
Ur konstens synvinkel: What a readymade!
Det oacceptabla är ständigt återkommande hos Löfven. Men därifrån……
Lars V. och Stefan L. och -” aldrig kan acceptera hedersvåld”.
Därmed påtal om ”Politik och Konst” låter sig sådana ord lätt sägas ehmm och det mesta vi hört hitintills från denne har lätt låtit sig sägas. Beträffande justnu heder parat med våld, är detta illa märkliga helt styrt av f.d. KPMLRaren numera, in spe ?, tro-å-solidariteten och sålunda (S)-VUaren Ulf Bjereld, med tillbedjare.
Gott folk luta er tebax det vi upplever nu kommer aldrig att ske en gång till, passpå och förundras.
Ett mysterium om inte sanningen är så lätt att han har sålt sin själ. Den som betalade styr liket. Jag har sett riket. Det är underjordiskt och saknar ljus.
Sverige är konstigt. Det är som en sekt. En sekt som tar hand om sina medlemmar. Med vissa undantag. För en som mig som längtar efter frihet så rimmar det inte längre.
Det brummar fel i in-sekten. Kanske dags att lämna drottningen så att säga..
Nej kanske bäst att flyga ut i rynden där inga speciella krav krävs för asyl då jag är vit och ogillar sk ”judisk” makt. De jag ogillar är inte judar. De är satans folk.