Landskapet för åsikter och meningar är i ständig rörelse. Inte med våldsam hastighet men dock märkbar. Om man ser på de senaste tillskotten kan man notera Katerina Barlings inlägg om den svenska naiviteten och tilliten samt den evinnerliga optimismen. Företeelser som inte visat sig vara helt lämpade för mötet med realiteterna (SR).
För några dagar sedan lät TV etablissemangets representant duellera med en kandidat från oppositionen: Johansson versus Åkesson. Det gick som förväntat och man får säga att det är obegripligt att regeringen inte kan finna något bättre än den slätstrukne Johansson som blev en lätt match för utmanaren vilket kommenteras i en artikel i SvD. Artikeln är låst men andemeningen är given. Vidare omtalas en optimistisk satsning från Miljöpartiets EU-medlemmar. Bah Kuhnke och Holmström skall starta en webbkanal och räknar med att med 100 000 besökare slå ut SD-dominansen på sociala medier.
En ledare i Expressen går hårt åt migrationen och en sådan skrivning torde ha varit omöjlig för något år sedan. Nu är det tveksamt om det skall komma några rasistimperativ som svar.
Förändringar är alltid en smula smärtsamma och det känns tryggt och skönt att Anders Lindberg i Aftonbladet fortsätter den, visserligen ineffektiva, men väl igenkännbara litanian om att SD är nazister.
Kränkta känslor är något som numera framstår som ett behov som ständigt måste verifieras för dagens nyhetsläsare. Inte heller ovanligt att universitetsstuderanden har svårt att stå ut med undervisning som inte bekräftar vad studenterna önskar (Lundagård).
I övrigt kan vi glädja oss åt att allting är minst lika bra som tidigare och att undergången närmar sig med stormsteg.
Artikeln i Aftonbladet kunde även ha publicerats i Expressen. Även Expressen har vid flera tillfällen skrivit om hur antisemitism och nazism florerar inom Sverigedemokraterna. Partiets politik har ju också kritiserats av judiska debattörer som Aron Verständig och Heidi Fried.
Att Sverigedemokraterna har haft så mycket svårare än sina systerpartier i Norden att accepteras som koalitionspartner eller delta mer informellt i regeringsarbetet beror säkerligen på partiets märkliga besatthet av den judiska minoriteten i Sverige.
Något exempel, kanske?
(som du inte klippt och klistrat ihop själv, vill säga)