Igår stålsatte jag mig och skrev utan någon som helst hänvisning till Kronans herravälde. Vanligen skall man alltså med en vindling påminna om tillståndet. Så brukar man ju göra och det finns inga gränser för hur man finner en överraskande kombination. Vi har t ex vårens humlor. En hel del kan sägas om dessa sympatiska små djur. Humlekännaren Björn Cedergren lyckas med det till synes omöjliga: ”De är ljuvliga när de kommer brummande. Man känner vilken trygghet de inger. Det är nästan samma ljud som Anders Tegnell. En lite drömmande ton. Det är ett hummande ljud som, precis likt Tegnell, anspelar på vår trygghetston.”
Sammanfattningsvis: Surrar som en humla.
Nu tror jag bestämt Länkfels-Nisse har varit framme igen i denna blogpost. Istället för Aftonbladet och humlor hamnar man hos Ystads Allehanda och rasstudier.
Karlstads universitet erbjuder ”Vithetsförskning”med Tobias Hübinette…hmm, jag antar att detta är julafton för alla oikofober.
Tack för manushjälp!