Centrum Ujadowski i Warszawa och den kontroversiella utnämningen av Piotr Bernatowicz är föremål för en aritkel av Anders Rydell (SvD). Det hänger samman med Polens nationalkonservativa parti Lag och rättvisas kulturpolitik. Det har naturligtvis väckt åtskillig uppmärksamhet.
”Det intressanta med Piotr Bernatowicz är att han inte tycks vara den lydiga politruk som brukar tilldelas dessa positioner – och vars roll är skapa så lite kontrovers som möjligt. Bernatowicz tycks göra tvärtom. Han vill använda konsten för att gå till motattack mot en konstvärld som han anser både hycklande och konform. Enligt Bernatowicz styrs konstvärlden av en marxistisk ’kulturmaffia’ som påminner om diktaturen under kommunismen”, skriver Rydell och fortsätter: ”Experimentet på Ujazdowski kommer dock följas med intresse av andra partier och rörelser i Europa som anser att konstvärlden styrs av en vänsterinriktad identitetspolitisk kulturelit. Bernatowiczs projekt utmärks av att han inte attackerar samtidskonsten från ytterhögerns vanliga position – nämligen på estetiska grunder. Istället för att ’förfäras’ över provokativ konst vill han uppmuntra till en slags motkonst.”
Att konstvärlden styrs av ”en vänsterinriktad identitetspolitisk kulturelit” är inte oriktigt. Visserligen finns det lite mer bredd än så. Kultureliten är dessutom omfångsrik och med en stor publik. Utställningar som Documenta och Venedigbiennalen drar över en halv miljon besökare. Men onekligen skulle det behövas lite förnyelse. I konstens historia finner vi en pågående kritik mot det etablerade men just i det läget vi befinner oss saknas denna.
Piotr Bernatowicz har dock en svår position. Med en nationalkonservativ uppbackning blir det svårt att skapa ett motstånd och därtill problemet med att få konstnärer att ställa upp. De som går med riskerar att bli svartlistade. En kritisk hållning till samtidskonstens konsensus skulle varit långt mer trovärdig om den kom inifrån. En sådan sak är ett riskabelt överskridande men borde inte vara omöjligt. Man får komma ihåg att de politiska ambitionerna i samtidskonsten är interna och framför allt handlar om att stärka maktpositionerna för dem som redan besitter dem. De politiska objekten berörs inte, de befinner sig långt ifrån konsten och konstens verkan utanför sin egen sfär är försumbar.
Curatorns experiment kan möjligen leda till lite diskussion. I New York Times svarar han:
“Mr. Bernatowicz seemed to realize he might have a struggle on his hands. “If you ask, ‘How many conservative avant-garde artists are there now?’ My response is: five in Poland and maybe one in Belarus,” he said, riffing on a famous remark by Marcel Duchamp.
But, he added, “I hope within the next seven years, the situation will change.”
Han har gjort det igen
Chefen för den anrika polska konsthallen Ujazdowski Castle har hamnat i blåsväder efter att ha gjort om ett konstverk som försvarade rätten till abort – till att istället kritisera abort.
Konstnären Dani Ploeger köper inte förklaringen att det skulle handla om en konstnärlig dialog, utan ser agerandet som propaganda och potentiellt upphovsrättsbrott.
– Om en annan konstnär tagit vårt verk och gjort något sånt hade jag tyckt att personen vore ett arsle, men att det varit okej. Nu är det en chef för en offentligt finansierad institution. Det här handlar om makt och hur man som chef för en konstinstitution interagerar med sina residenskonstnärer och konstvärlden i stort.
Text och 2 minuter film på Svt/kultur
https://www.svt.se/kultur/polsk-konstchef-la-in-anti-abort-budskap-i-konstverk
En bild på bloggaren på dagens sds syns din mentala sjukdom (nynazisten LW) mkt tydligt. Onödigt med att kasta väck skattemedel på LW de gör bättre nytta inom Coronavården!
Ännu en förvirrad mussekramare har letat sig in bland hermelinerna – tillika felstavare.
Dom dyker upp ibland. Skyller andra för fascister och nazister. För det mesta särstavat.
https://www.aftonbladet.se
Sätt munkavle på Carl Bildt!
Faf, känn dig välkommen. Du är säkert införstådd att mitt rykte som kontroversiell konstnär måste understödjas. Risken är att bli alltför etablerad och korrekt. Du behövs!
Geniet får alltid sista ordet!
Konstnären och bloggaren framträdde igår i Sydsvenskan i ett fint reportage där det framgick att hans största önskan var att leva ett fritt liv. Jag tycker det känns som om tiden snart är inne att låta detta ske. I dessa tider med en viruskris som gjort hela världen tokig förefaller det osannolikt att jihadister har tid att planera attentat mot en snart 74-årig fridsam nordskåning.
Det kan säkert vara riktigt att det just nu är tämligen lugnt på fronten. Men det är svårt att häva en sådan bevakning. Om bevakningen tas bort blir det fort känt och då kan hugade spekulanter dyka upp samtidigt som säkerhetspolisen måste bära ansvaret. Ett särkilt problem är att det räcker med att det finns en enda illvillig figur.
Trots alla terrordåd går vi inte mot en större acceptans av religionskritik och hädelse.
Det verkar tyvärr som att terrorn vinner.
Folk är rädda att kritisera vissa religioner, de religioner som använder terror.
Som LV uttrycker: det räcker med en, men det finns säkerligen fler som har som livsmål att få straffa den som de anser ha kränkt deras påhittade religions högsta höns.
Galenskap kan inte styras med annat än våld!