En gammal identitetsfråga är huruvida det finns ”no-go zoner” i Sverige. Om man vill identifiera sig med de anständiga är svaret nej. Angående det lite mildare uttrycket ”utsatta områden” kan detta med vissa fördelar tolkas som att det på sådana platser finns socio-ekonomiska som de sociala myndigheterna och fritidsgårdarna inte fullt ut lyckats bemästra.
Till detta kommer polishuset i Rinkeby. Här har polisen aviserat att de anställda skall få polisbeskydd för att kunna arbeta på denna plats. Men det är på intet sätt tal om någon ”no-go zon”. För det första gäller det bara för poliser och till dessa kopplad annan personal. För det andra rör det sig endast om hemresan från arbetet.
Dessutom försäkrar polisen att det praktiskt taget inte finns några problem i Rinkeby. De s k förorts- och vissa stadsdelarproblemen tycks inte längre utgöra något bekymmer. T ex behövs uppenbarligen inga eskorter allas på andra håll. (SvT)
Visst, det finns no-go-zoner i Sverige. Frågan är vilka innefattas av no-go. När jag passerade ett av de områden slapp jag stenkastning och möttes bara med starka ord som uttryckte att det var no-go-zon för vita gamla kvinnor i kjol och T-shirt.
Jag lovar, det kändes inte som ett konstnärligt uttryck.
Als en polis pensionerad (US Drug Enforcement Administration), jag tänker att den här situation i Sverige är otrolig. Men samtidigt, i Amerika, städerna vill reducera eller avskaffa polisen! I Amerika, Sverige och hela Europa, situationen för polis ar dålig. Vi måste stötta vårt polis, och tar kriminellen fram gatorna-till fängelse-och utvisning.
Jag be ursäkta för min dålige Svensk.