3223: Stopp för irrfärden

Inte oväntat åkte Odysseus dit. Hans brott består i våld och sexism. Man kan förundras över att betydligt yngre skrifter som innehåller våld och sexism och som ännu har ett avsevärt inflytande inte har blivit utdömda som olämpliga för skaran av de allt känsligare studenterna. Odysseus är en tämligen osympatisk figur men samtidigt ett tidsdokument. Hur som helst utgör den tydligen en fara och en form för invandring som utgör en kulturell belastning. Skall Sverige stå emot eller kommer dominobrickorna att falla även i den här riktningen? (Greekreporter)

Redan för ett år sedan gjordes en undersökning om konstsektorns intolerans varvid det bland annat  framgick följande:

” The research indicates the arts and cultural sector is intolerant of viewpoints outside of the dominant norms. Anything that might be considered ‘politically incorrect’ to the liberal-leaning sector – including expressing support or sympathy for Brexit, the Conservatives or other right-wing political parties – was felt to be risky territory.

Religion, gender and sexuality were also considered a ‘minefield’ and no-go areas for many: ‘Anything to do with gender issues, especially trans issues, will get a lot of flak for either not being on message enough, or being off message, or too on message,’ one person said.

More than three-quarters of respondents said workers who share controversial opinions risk being professionally ostracised. One person commented that people working in the sector are ‘nowhere near as open as they pretend to be, there is a lot of hiding and backstabbing’.” (artprofessional)

Egentligen inte så märkligt. I konsten råder en sträng hierarki med hård disciplin. Trenderna ändrar sig långsamt och för närvarande är det etnicitet och genus som är stora normgivare. Det vi har nu kommer man så småningom att tröttna på.