Eftersom den helt dominerande tesen i vår tid är att allt är politik kan man omedelbart slå fast att ingenting är politik. Sådant hjälper dock inte utan vi tvingas delta i den politiska olympiaden som visserligen ständigt pågår men som för tillfället är materialiserad, åtminstone i digital form.
Hur kan man då handskas med detta överväldigande politiska material? Estetiskt är väl den bästa lösningen och konsten skulle ha stora möjligheter om konstvärlden inte hakat upp sig på bristande distans och hamnat i det rättfärdigas aktivism.
Hakelius bidrag i Expressen drar på rätt håll.
Ann Heberleins förslag: https://bulletin.nu/heberlein-kulturskymning-del-3-fran-intellektuell-till-aktivist
Annars, allt som vanligt.
Tack för bägge länkarna, det är en konst att som Hakelius vara rolig och vass.
Heberlein nöjer sig med vass, man måste inte hålla med om allt, men det är läsvärt. Kulturpolitik innebar förr ett stöd för att bevara tidigare svensk kultur. Med s i maskinrummet övergick fokus till att ”alla” skulle bibringas denna kultur. Med mp i maskinrummet är planen att göra största möjliga skada. Korruption är en effektiv startpunkt.
Jag skulle vilja påstå att det bästa sättet att förstå sig på politik är att läsa halvgamla böcker. Typ från 1955. Såna som beskriver gångna tiders politik och den politikens konsekvenser för sk vanligt folk. Det får ju då gärna vara välskrivet och nobelprisbelönat. Som tex hur ett ögonvittne ser på saken i hur östra europa förändas som följd av politiken och dess krig. Vitryssland, Ukraina, Litauen mm. ”Mitt Europa”. Czeslaw Milosz. Rejält underhållande och roligt. Troligen lärorikt. Förhoppningsvis rätt och riktigt. (Som politiker hade som modeuttryck för ett tag sedan).