|
Inledning
Det fanns en tid när konsten fungerade enligt en relativt enkel modell. Konsthistorien (som man tidigare kunde tro på) visade ett antal mästerverk. Det handlade mest om måleri, varför konsten i praktiken var tekniskt definierad. Och varje ny generation av konstnärer hade uppgiften att åstadkomma nya mästerverk som byggde på samma principer som de gamla. Därvid var konstscenen enhetlig och förståelig. Först under 1990-talet skulle bildkonsten definitivt bryta med den modellen och expandera i varje tänkbar riktning. Detta förde med sig att enhetligheten splittrades och att konstscenen blev svåröverskådlig.
Den här textens främsta uppgift är att ge en bild av denna förändring, konstens paradigmskifte. Den vill dessutom på ett mera ingående sätt behandla konstens historia under perioden 1975 - 2005. Texten börjar med den moderna konstens tillkomst kring 1790.
Nästa sida 
|
