|
Kants avsikter
Kants egentliga intresse för estetiken är inte hans konstintresse utan en önskan att finna en föreningspunkt mellan hans tidigare två kritiker, dvs. att söka en föreningslänk mellan kunskap och moral. Något förenklat kan man säga att dessa två begrepp utgår från kunskapsförmågorna förståndet som skapar kunskap och förnuftet som upprättar mera översiktliga lagar. Enligt Kant uppstår skönhetsupplevelsen i ett fritt samspel mellan förståndet och fantasin när det inte föreligger något begrepp. När detta sker är det ett tecken på kunskapsförmågan förståndets direkta arbete utan några ytterligare avsikter. Förståndet söker efter att begreppsliggöra något föreliggande men finner inget. Detta är den högre skönheten, det specifikt konstsköna (som blir igenkännbar genom att den som Kant uttrycker det har "Ande"). Eller snarare det som skulle bli det specifikt konstsköna. Kants framställning av det är inte identisk med det som senare skulle uppfattas som det specifikt konstsköna. Dels är fortfarande det natursköna inkluderat som likvärdigt eller rentav det bättre lämpade och dels är Kants uppfattning om vilka konster som skulle vara aktuella något annorlunda än det system som senare skulle bli fastställt (exempelvis betraktar han retoriken som en av dessa konstarter).
Nästa sida 
|
