|
Kapitel 2
Konstens progressiva kvalitet
Det estetiska identitets- och värdesystemet innehåller redan när det upprättas ett spänningsmoment. Tanken om överskridandet, dvs. postulatet om det fritt skapande konstnärliga geniet, obundet av regler, intar en obestämd position gentemot det sköna. Framställningen av det sköna i konsten söker sig ständigt vägar som utmanar den goda smaken. Det kan ständigt produceras nya möjligheter. De äldre konstverken blir dock inte vederlagda utan kvarstår med sin kvalitet som ett slags eviga värden. Det råder dock ingen tvekan om att man också måste betrakta konstens progression som en kvalitet. Konsten blir uppfattad som en del av världens framåtskridande och förnyelse och förbinder sig med den under 1800-talet framväxande modernismen. I det estetiska paradigmet är naturligtvis inte det progressiva i sig ett värde. Det är ett tecken på en inre nödvändighet.
Nästa sida 
|
