|
Konstens nyttiggörelse
Det finns en stark tradition för konstens onyttighet. Den hänger samman med det estetiska som kan betraktas som "onyttigt", alltså utan någon praktisk funktion. Särskilt onyttig är den till tider framhållna estetiska njutningen som dock samtidigt äger en status. Njutandet av det sköna var före konstens tillkomst en förnäm och ibland depraverad sysselsättning för överklassen. När estetiken kopplades samman med konsten och konstnärsgeniet kunde dess position stärkas. Men den blev också kontroversiell. Dandyismen, dvs. ett sätt att leva estetiskt utan moraliska skrupler omfattades tex. av Baudelaire 8. Här framstod friktionen mellan moral och estetik. Dandyn ägnades sig skrupulöst åt den estetiska njutningen och såg det estetiska livet som det väsentliga. Vanligare var dock att konstnären uppfattade sitt uppdrag som ett positivt för att inte säga oumbärligt inslag i världen. Onyttigheten var bara skenbar. Konsten handlade om att tillföra världen andliga värden. Dessa kunde ytligt sett uppfattas som onyttiga.
När konstens estetiska ramverk raserats får kvalitet och identitet sökas på annat håll. En sådan situation kan alltså sägas ha uppkommit under 1990-talet. Enär konsten inte har det värde man utgått ifrån ställs man inför frågan om vad den skall användas till. Den tidigare estetiska "onyttigheten" är något annat mot att hävda en allmän "onyttighet". En möjlighet är att avdramatisera konstens betydelse och se dess produkter som likställt med underhållning, dekoration, design osv. Om en sådan syn bokstavligen skulle vinna insteg försvinner emellertid den särskilda status och det obetingade intresse som konsten traditionellt kunnat åtnjuta. Låt oss kalla detta för "konstens avdramatisering".
8 Baudelaire skriver i Mitt nakna hjärta: "Jag har till stor del utvecklat mig genom sysslolöshet. Till stor skada för mig; ty sysslolöshet utan förmögenhet ökar ens skulder, och skulder resulterar i förödmjukelse. Men också till stor fördel för mig med avseende på min sensibilitet, min tankeförmåga och mina möjligheter till dandyism och känsla för konst. Andra författare är oftast usla, okunniga arbetsmyror."
Nästa sida 
|
