|
Konstens teoretiska kvalitet
Vad som inte är direkt uppenbart är att konsten från slutet av 1700-talet blir föremål för en teoretisk behandling på högsta nivå. Kant ger konsten en väsentlig funktion som förmedlare mellan kunskap och moral. Härmed etableras en ordning för estetikens inplacering i filosofin där konsten tas på djupaste allvar. Denna konstens teoretiska kvalitet kan dock inte få sin fulla mening förrän efter det att tanken på konsten som existerande i sig starkt betvivlas. Den filosofiska behandlingen av konsten utgår från att den är en given och väsentlig storhet och teorin kan ur en sådan synpunkt inte ses som en konstkvalitet. I den stund konsten förlorar sin traditionella identitet och värdenorm blir den djupdimension som den teoretiska diskursen tillhandahåller en kvalitet. Den teoretiska diskursen har fram till dess fungerat som en undersökning av ett föreliggande fenomen. Nu framkommer att det inte finns något fenomen. Istället är fenomenet diskursen själv. Konsten uppstod genom allt filosofiskt spekulerande om den.
Nästa sida 
|
