|
Avdelning 2: in i det postmoderna 1975-85
East Village, punk och graffiti
Ett sätt att hävda måleriet hade alltså varit hänvisningen till "bad painting". Inom ramen för New Image framstod detta som ett medvetet element hos konstnärerna. En vildare och långt mindre sofistikerad variation av "bad painting" förelåg i 80-talets manifestationer i stadsdelen East Village i New York. Punkrörelsen förde med sig verksamheter på nattklubbar som till dels kom att betraktas som konstnärliga performance. Konstvärlden blev uppmärksammad på detta genom The Times Square Show 1980, organiserad av en grupp som kallades Colab. Som Robert Pincus-Witten beskrev den i Arts Magazine:
"incredible raunch of the Times Square Art Show with its acrid stories of social alienation, graffitists galore, plaster caster, vague terrains reached by stairs strewn with broken beer bottles, feminists of all stamp questining pornography of all manner…in short, the opposite of any refrigerated notion of formalist values."
Det kaotiska och mot konstvärlden riktade upproriska draget i dessa verksamheter av Colab och andra visade sig inte hållbara. När uppmärksamheten från konstvärlden visade sig var erkännandet svårt att motstå. "Punk art" visades 1981 på P.S.1 och rörelsen fann sina identiteter, den främste torde vara Malcolm McLaren som med mottot "Cash from Chaos" hade väckt stor uppmärksamhet i London.
Ur denna miljö fann konstvärlden snart några konstnärer som nådde de allra högsta höjderna: Jean-Michel Basquiat, Keith Haring, Kenny Scharf. Basquiat och Haring kom att representera en galleritillvänd form av graffiti. Den stora mängden av unga graffitimålare fick under en tid på 80-talet konstvärldens intresse. Men de var alltför naiva och osofistikerade för att kunna etablera sig där. Basquiat och Haring kunde framstå som rumsrena exemplar av en energisk ungdomskultur. Också Scharf var inspirerad av graffiti men hans utgångspunkt var de tecknade serierna som han såg på TV. Dussintalet av konstnärer som ställt ut på gallerier i East Village visades på Whitneybiennalen 1985.
Nästa sida 
|
