Konstteori
En osannolik historia: konsten 1975-2005
- av Lars Vilks

Inledning
 
Avdelning 4: socialkritiken 1993-
- USA:Whitney 1993
- Europa: Biennalen 1993
- 1994 - relativt stillsamt
- 1995 - osäker kursriktning
- Tendenser i mitten av 1990-talet
- Utbredning
- Interaktivitet och undersökning
- Förändring: Det nya paradigmet
- 1996 - Mycket och etablering
- 1997 - Ännu ett mäktigt utställningsår - efter etableringen
- 1998 - väntan, sociala undersökningsprojekt och den begynnande globaliseringsvågen
- 1999 - Globalt och Standardisering
- 2000 - Centrum överallt och utställningar hela tiden I
- 2000 - Centrum överallt och utställningar hela tiden II
- Standard pool position with global quality
- Hur kunde det ske?
- 2001-2005 prognos - den allvarliga kvasiforskningen
 
 
Avdelning 1: Konstens uppkomst
 
Avdelning 2: in i det postmoderna 1975-85
 
Avdelning 3: en ny syn på konsten 1985-1993 
line
 
Avdelning 4: socialkritiken 1993-

USA:Whitney 1993
Whitneybiennalen 1993 kurerad av Elisabeth Sussman, Thelma Golden och Lisa Philips visade konst med politisk underton och fick ett blandat mottagande. Det skulle visa sig att dess allmänna tendens var vinnande: konst med socialt innehåll, baserat på en konceptuell inställning, kom att bli allt vanligare. Bland deltagande konstnärer märktes Sue Williams, Robert Gober, Matthew Barney, Charles Ray, Shu Lea Cheang, Nan Goldin, Pepón Osorio, Mike Kelley, Raymond Pettibon, Kiki Smith, Renée Green, Lorna Simpson, Pepón Osorio, Bill Viola, Gary Hill. Daniel Martinez delade ut "buttons" med texten "I Can't Imagine Ever Wanting to Be White" till besökarna. George Holliday visade den politiska härdsmältan "King-tapes". Dan Cameron skrev 1999: "…those diehards who said we'd look back on this exhibition with deep fondness were right."

Tendenser till förändring började bli tydliga. Den postmoderna dekonstruktionsandan hade förlorat mycket av det intresse den väckt. Språk och tecken som en oåtkomlig serie av referenser kom att ersättas av ett intresse för att behandla den sociala verkligheten. Detta fanns förberett i det postmoderna. Där framstod "Det Andra" som det oåtkomliga och marginaliserade som antingen inte förelåg i språket eller utgjorde dess marginal och periferi. "Det Andra" gavs många gestalter som kvinnan, kulturer utanför västvärlden, kroppen etc. Steget från detta "Andra" till den sociala verkligheten är inte särskilt stort även om det innebär en tydlig brytning med renlärig postmodernism. Intresset för den sociala verkligheten dök inte bara upp i USA; Peter Weibels utställning "Trigon 93" i Graz i slutet av året var ett tecken på detta. Intresset för en socialt orienterad konst skulle snabbt växa sig stark och komma att helt dominera den avancerade delen av konstvärlden och därmed vinna den symboliska makten. Utställningen i Graz följdes av en omfångsrik skrift som publicerades 1994. Titeln "Kontext Kunst" gav ett namn som i särskilt de tyskspråkiga områdena blev en beteckning för samtidskonsten. Man skall ändå inse att dessa tendenservid den här tiden inte på något sätt var dominanta, inte ens i mera avancerade sammanhang.



   Nästa sida