Konstteori
vilks.net / konstteori / en osannolik historia: konsten 1975-2005 / tendenser i mitten av 1990-talet
En osannolik historia: konsten 1975-2005
- av Lars Vilks

Inledning
 
Avdelning 4: socialkritiken 1993-
- USA:Whitney 1993
- Europa: Biennalen 1993
- 1994 - relativt stillsamt
- 1995 - osäker kursriktning
- Tendenser i mitten av 1990-talet
- Utbredning
- Interaktivitet och undersökning
- Förändring: Det nya paradigmet
- 1996 - Mycket och etablering
- 1997 - Ännu ett mäktigt utställningsår - efter etableringen
- 1998 - väntan, sociala undersökningsprojekt och den begynnande globaliseringsvågen
- 1999 - Globalt och Standardisering
- 2000 - Centrum överallt och utställningar hela tiden I
- 2000 - Centrum överallt och utställningar hela tiden II
- Standard pool position with global quality
- Hur kunde det ske?
- 2001-2005 prognos - den allvarliga kvasiforskningen
 
 
Avdelning 1: Konstens uppkomst
 
Avdelning 2: in i det postmoderna 1975-85
 
Avdelning 3: en ny syn på konsten 1985-1993 
line
 
Avdelning 4: socialkritiken 1993-

Tendenser i mitten av 1990-talet
Vid mitten av 90-talet kan några tendenser klart skönjas. Den postmoderna kritiken hade inte passerat utan effekt, men konsekvenserna hade blivit betydligt mildare än vad man kanske kunde föreställa sig. Teoretikern som likställd med konstnären blev aldrig någon verklig utmaning. Teorin hade visserligen intagit en mäktig plats som en del av konstens mediering och kontext men utan att ersätta eller ens rucka på konstnärens position. Istället blev curatorn en maktfaktor som var i växande. Konstverken som inte längre kunde fixeras till några bestämda objekt presenterades på utställningar vars grundläggande idéer bestämdes av curatorerna. Dessa skapade genom sina sätt att använda sig av utställarna och deras arbeten nya enheter som emellanåt styrde bort från de intentioner som konstnärerna avsett.



   Nästa sida





vilks.net / konstteori / En osannolik historia: konsten 1975-2005 / tendenser i mitten av 1990-talet