|
Avdelning 4: socialkritiken 1993-
2001-2005 prognos - den allvarliga kvasiforskningen
Eftersom det föreligger en väletablerad produktionsordning och tydliga trender i samtidskonsten är en framtidsprognos inte helt orimlig. Den sociala kritiken har som sagt varit det ljudande instrumentet under rätt många år. Den bär på en spänning mellan sin diskursiva sida och dess "poetiska", alltså det avvikande och oväntade som kompletterar varje konstprojekt. När detta nu är satt i system och sedan några år alltmer inlemmat i en idé om konsten som ett forsknings- och undersökningsprojekt kommer med all sannolikhet en hel del att hända här. Men fortfarande domineras händelserna av globaliseringen. Med globaliseringen vidgas konstscenen som får fler aktörer och det dyker upp fler aspekter på socialkritiken. Men det har redan visat sig att expansionen främst är kvantitativ. Den konstuppfattningen som brer ut sig får omedelbart entusiastiska anhängare världen över och genom acceptansen av ett relativt enhetligt konstbegrepp är det ingen riktigt stor händelse. För övrigt kan man svårligen föreställa sig något alternativ. Västvärlden uppfann konsten, nu exporterar man den, vilket motalternativ skulle vara möjligt?
Så det blir nog forskningen/undersökningen som konsten kommer att ägna sig åt. För här finns mycket att göra. I jämförelse med traditionell vetenskap är konstforskning en kvasiforskning. Problemet föreligger inte i den kontextuella och diskursivt undersökande del som numera är schablon i de flesta projekt. Där agerar konstnären (och övriga medverkande) på ungefär samma sätt som forskare (eller i varje fall som ett slags journalister). Svårigheten kommer när det handlar om tillägget, alltså införandet av det oväntade eller om man vill, att åkalla "Det Andras" närvaro. Den relationen kan ge ett säkert stoff framöver. En annan minst lika intressant sak är hur den kunskap/erfarenhet skall spridas och samlas, vilket forum man kan vända sig till. Den allra största svårigheten torde nog vara områdets omfattning. Vetenskapen är indelad i discipliner som var och en för sig utgör enorma forskningsfält. Konsten har inga sådana avgränsningar, allting kan bli föremål för undersökning. För att häva sig ur en så omöjlig situation kan konsten - och det är redan bekant - efterlikna journalistiken, som också behandlar allting, men med restriktionen att det skall vara aktuellt eller att man finner något som man kan skapa en nyhet. Medan vetenskapen vänder sig till sin egen interna värld, riktar sig journalistiken till allmänheten. Konsten vänder sig (ännu) till bådadera.
Undersökning/forskning är alltså ett både väsentligt och betydande inslag i konsten år 2001. Charles Esche från Skottland som tagit över Rooseum i Malmö gör följande deklaration på Rooseums hemsida:
"Vad är det för mening med institutioner som Rooseum? Det skulle vara frestande att svara med 'att erbjuda tro, hopp och medmänsklighet i svåra tider', men det är alltför lättvindigt. Det är inte utan att man en eller annan gång kännt sig föranledd att ställa frågan
huruvida dagens konstinstitutioner känner sig pressade av begreppet "konst" och dess populära betydelse. Konsten fyller idag alltmer den plats i samhället som kan karaktäriseras som det experimenterande, ifrågasättande och utforskande utrymme som tidigare religion, vetenskap och filosofi sporadiskt täckt in. Konsten har blivit ett aktivitetsområde, snarare än
passivt iakttagande. Därför måste institutionerna som skall förvalta konsten vara en kombination av allaktivitetshus, laboratorium, akademi, med ett minskande behov av det etablerade utställningsrummets funktioner. Av institutionerna krävs också en större politisk direkthet för att tänka igenom konsekvenserna av dagens extrema fria marknadspolitik. Andra frågor rör sig kring huruvida enskilda institutioner kommer att ha modet att finna en balans i denna sammanslagning, eller ifall de kommer att följa den gamla centrum- och periferimodellen och om dess finansiärer kan övertalas att ge avkall på ett turistiskt berättigande för konstinstitutioner till favör för att öka kreativt tänkande och intelligensen i samhället. Detta är något som Rooseum kommer att rikta in sig på under de närmaste fem åren."
Den deklarationen kan nog ses som ett tecken på att konstundersökningen kommer att spela en allt större roll under de närmaste åren framöver. För att nå den punkten har mycket förändrats: Konsten har förskjutits
Tillbaks till början 
|
