|
Kvalitetsöversikt
Den följande översikten utgår från en institutionell syn på konsten. I uppställningen beaktas inte "blandformer", dvs. att en del konstaktörer, som eljest framstår som representanter för en institutionell uppfattning, också utnyttjar traditionella kriterier (där alltså estetiska värden är det intressanta). I ett institutionellt perspektiv är det estetiska värdet underordnat. Det kan inte på egen hand upprätthållas som konstkvalitet utan kan finnas med för att tjäna något ändamål.
1. Det grundläggande värdet för konsten är föreställningen om konstens odiskutabla betydelse. Här handlar det alltså om den invanda traditionen att konsten äger ett högt värde som kulturell företeelse. Detta värde uppfattas som "naturligt" och vedertaget och innebär att konsten kan agera på ett existentiellt plan utan att det verkar egendomligt. Frågeställningar som tex. Vad är en människa? Vad är varat? Varifrån kommer vi? är plausibla i konstens sammanhang. Det perspektivet delar alltså konsten med vetenskap och religion. Inom andra områden (ta tex. politik, idrott, underhållning) skulle sådana intressen förefalla malplacerade.
2. Det övergripande värdet framstår i konsten som relationen mellan det diskursivt språkliga och icke-språkliga. Detta kan uttryckas på flera sätt. Konst betraktas som ett uttryck för erfarenheter och upplevelser och syftar till att sätta sådana uttryck i stånd. Diskursiva kontexter, vare sig de förs fram i själva konstprojektet eller tillkommer som kommentar, spelar en stor roll men uppfattningen att konsten inte skall reduceras till någon entydig meningsbildning är stark. Det hävdas ständigt och framför allt av konstnärerna att konstverket hyser en rest som inte låter sig formuleras. Denna rest kan också hävdas som det förbisedda, utstötta, abjektet, som i en glidande övergång kan ges mer substans och ta sig ner till nästföljande nivå. Det sublima kan placeras här även om det är en öppen fråga om det kan tillskrivas något självständigt innehåll eller bara ses som en variant av "resten". Tidsandan är ett ytterligare tecken på övergripande kvalitet, alltså tanken att konsten skall kunna förmedla samtidigheten oftast med profetiska inslag. Ett ytterligare värde är konstens frihet, alltså den rätt som givits konstnären att gestalta, uttrycka och överskrida befintliga gränser.
3. Det institutionellt eller praktiskt värdefulla är innehållet/aboutness (socialkritiken), igenkännlighet, relevans, graden av innovation, referenser (till konsthistorien eller annat som är relevant i en konstdiskurs).
4. På en funktionell nivå är nätverket det som är värdegivande. Nätverket som kvalitet bygger på att det i första hand är viktigt att en konstnär blir tex. positivt omskriven av rätt kritiker än vad och varför denne skriver. En kritikers synpunkter och framställning är något som i stor utsträckning är både förutsägbart och utbytbart. Lite mer komplicerat är en negativ uppmärksamhet. Det kan vara inledningen till skapandet av "kontroversiell", men de kan också betyda en förvisning till en lägre nivå i konstlivet.
Nästa sida 
|
