|
Avdelning 2: in i det postmoderna 1975-85
Europa: Västtyskland
Intresset och uppmärksamheten för den tyska nyexpressionismen kom parallellt med den italienska. Utställningarna Westkunst och A New Spirit in Painting i London 1981 tillsammans med Documenta7 och Zeitgeist i Berlin 1982 var det stora genombrottet. Men redan 1980 representerade Baselitz och Kiefer Västtyskland på biennalen i Venedig.
Det fanns flera grupperingar i det nya tyska måleriet. Huvudgruppen bestod av Baselitz, Immendorff, Kiefer, Lüpertz och Penck. Polke och Richter var också representanter för ett nytt måleri men med avgörande skillnader. De senare blev aldrig på allvar tagna för äkta expressionister eller målare som upprätthöll måleriet på traditionella premisser. Dessutom fanns ett otal yngre målare ("Die Neuen Wilden) som Fetting, Middendorf, Salome och många andra. Från den första gruppen kom Kiefer att kvarstå som den intressantaste eftersom hans måleri behandlade den tyska kulturella identiteten. Det var något som inte riktigt kunde ses som chauvinism utan snarare som en elegi med vissa ironiska drag. Polke och Richter blev banerförare för ett distanserat måleri, en position som kunde godtas av båda läger alltså både målerientusiasterna och de postmoderna.
Nästa sida 
|
