|
Avdelning 1: konstens uppkomst
Det politiska
Med så stora anspråk att deltaga i samhällets utvecklingsprocess är det trots allt inte så märkligt att konsten sluter upp på den revolutionära sidan. Konsten har förvisso en esoterisk tendens: att den befinner sig på ett alltför stort avstånd från folket och vardagen, att dess instrument är översinnliga, subtila och därför bildar en sluten värld med endast en svag förbindelse till världen utanför. Men konstens vilja att förena sig med progressiva krafter är långt mera utpräglad. Drömmen om frihet och uppror kan spåras genom hela dess moderna historia. Målgruppen är borgerligheten som representerar det rådande förtrycket och småskurenheten. Borgerligheten hyser ett uppenbart intresse för konsten och är i praktiken de som betalar räkningarna. Konsten riktar sina attacker mot konventionaliseringen av de konstnärliga uttryck som anammas av borgerligheten och ständigt pekas bestämda konstinriktningar ut som borgerliga - eller senare som kapitalistiska. I stor utsträckning är konsten inriktad på att deltaga i vänsterrevolutionen och till tider att tjäna och understödja den.
Nästa sida 
|
