|
Avdelning 1: konstens uppkomst
Hegel och Schlegel
Hos Kant framläggs idén om estetiken (konsten) som det förmedlande mellan det översinnliga och realiteten. Schiller tar parti för det översinnliga och placerar konsten som ett aktivt område inom denna. Hegel menar att poesins språk kan kombineras med det filosofiska tänkandet, men i övrigt har konsten haft sin bästa tid under antiken. Den kan dock fortfarande komplettera filosofin.
Ett stycke in på 1800-talet är det tydligt att konsten lyckats erhålla en plats i de avancerade diskurserna och att den aktas som ett eget område. Konsten har blivit autonom och erhållit en estetisk identitet. Den har vidare med sig uppgiften att harmonisera världen eller att, som Schlegel skriver, att ge uttryck för den mänskliga naturens kaos, fantasins förvirring och upphäva förnuftets lagar; att skapa en ny mytologi.
Nästa sida 
|
