|
Avdelning 1: konstens uppkomst
Konsternas familj
När konsten kom att erkänna som en bestämd och översinnlig princip fixerades en rad tekniker där den kunde uppträda. I de översvallande framställningarna som Jenakretsen och Schelling stod för talade man visserligen om en konst i allmänhet, men någon sådan lyckades man aldrig förverkliga. Istället fastställdes de sköna konsterna till en någorlunda bestämd grupp med litteratur, bildkonst och musik som de ledande. Till en början (alltså från slutet av 1700-talet) intar poesin den förnämsta platsen, men efter hand demokratiseras förhållandet mellan dem. Konsterna har väsentliga olikheter: Litteraturen rör sig i tiden och är genom sin användning av det verbala språket principiellt förståelig, bildkonsten har inget direkt tidsperspektiv och är genom återgivning åskådlig, musiken rör sig i tiden men har inget konventionellt språk eller någon direkt återgivningsprincip. Denna "laggivning" kom att spela stor roll för hur och var konst kunde uppstå. Men man lyckades tills vidare inte åstadkomma någon konst i allmänhet, "allkonstverket". Den tanken fick vänta på sitt förverkligande långt fram i tiden.
Nästa sida 
|
